Ääääntligen är arbetsdagen slut.
Nu sticker jag ut och möter upp Laura för en kväll downtown.

Nu är jag hemma i New Orleans igen. Det känns nästan lite konstigt att säga så, hemma brukar ju alltid betyda Malmö eller Stockholm. Strax efter lunch packade jag och Allison (Tom åkte redan igår till Texas för en spelning) in oss själva, barnen samt alla grejer i bilen. Vi kom fram vid tretiden och därefter följde några timmar av uppackning och tvättande. Vid strax innan sju kom June, en annan au pair, och hämtade upp mig. Vi körde hem till vår counsler Jolanta där det blev varm choklad med några av de andra tjejerna.  Tillsammans trängde vi sen in oss i Jolantas van och körde för att se City Park's Celebration in the Oaks (tänk er en nöjespark mixad med juldekorationer that have gone crazy). Även om julen nu är förbi var det himla mysigt att gå runt och lyssna på julmusik och till och med få lite vinterkänsla då jag nääästan frös i min klänning och skinnjacka.

Nu är det sista kvällen här i McComb. Imorgon på eftermiddagen beger vi oss tillbaka till New Orleans. Det har varit helt fantastiska dagar här och jag är från och med nu väldigt positivt inställd till den amerikanska julen!

Imorgon är det även den 29 december, vilket betyder att det är exakt en månad sen jag lämnade Sverige. Den här månaden har sprungit förbi och trots det så känns det helt galet längesen jag sa hejdå till mamma, pappa och Caroline på Kastrup. Det är väl så det känns när man bryter upp och skapar sig ett helt nytt liv antar jag.

Så vad har jag gjort den här månaden egentligen?
Well, jag har...
... sammanlagt varit i fyra olika delstater (New York, Connecticut, Louisiana och Mississippi)
... bott på hotell med andra au pairer från hela världen och haft lektioner och druckit alldeles för mycket coca cola.
... åkt en guidad tur genom NYC.
... fått ett nytt hem!
... åkt och gått tusen runder i New Orleans och lekt turist.
... festat på Bourbon Street.
... firat riktig amerikansk jul med allt som hör till.
... ätit typiskt amerikanska maträtter (sweet potato casserole, mac and cheese, pecan pie, butterschoth pie, christmas turkey, peanutbutter and jelly sandwich)
... ätit maträtter typiska för södern (gumbo, etoufee, corn bread dressing, fried turkey, chicken fricassee)
... åkt New Orleans kända streetcar.
... träffat hur mycket nytt folk som helst och hittat människor jag redan har svårt att se mig själv leva utan.

Idag är det den 25 december. Den svenska julen är förbi och jag är mitt uppe i den amerikanska.
Vi kom fram till McComb, Mississippi runt lunchtid igår och efter att vi packat upp och installerat oss (vi är 7 vuxna och 4 barn så det tog en stund) Skypade jag lite med familjen där hemma. Det gjorde bara lite ont.

Klockan sex var det dags för oss alla att packa in oss i bilarna och åka till kyrkan. Det är år och dar sen jag senast var på någon form av mässa men det var faktiskt riktigt mysigt att sitta där med dessa fina människor som tagit emot mig och fått mig att känna mig så hemma här. Vi fick oss alla ett gott skratt när Willa, istället för att lägga i sin dollarsedel i insamlingsbössan som skickades runt, försökte grabba tag i så många som möjligt för egen del.

Imorse var jag oändligt tacksam att jag under vår vistelse här bor för mig själv i poolhuset. Barnen var så fulla av energi så att det var som att ha små virvelvindar flygande genom huset. Julklappsöppningen slog nog alla rekord. Jag har aldrig sett så många paket bli öppnade på så kort tid!

Nu är det snart middag med kalkon och tusen olika gratänger medan vännerna där hemma slår klackarna i taket på Slagt. Julen har passerat utan hemlängtan och jag räknar med att nyår kommer gå i samma anda, men lite, lite bittert är det att sitta med en vinpimplandes Caroline på andra sidan datorskärmen och höra om alla galenskaper där borta på andra sidan Atlanten.

Nu är klockan halv sex på julaftonsmorgon hemma i Sverige.
Själv ska jag snart släcka lampan för att ladda inför roadtrip med värdfamiljen till Mississippi imorgon.
Kvällen har spenderats packandes, ätandes pretzels med glasyr och vaktandes baby monitors.

Och den här låten går på repeat hos mig och jag tillåter mig att tänka lite, bara lite, på dig.

Idag var det som vanligt runt 17 grader och strålande sol och eftersom jag var ledig tog jag the street car och åkte ner till the French Quarter för att leka turist. Jag har ju hittills bara sett Bourbon Street men nu fick jag tid att utforska hela området. Den här stan har verkligen puls och personlighet! Det första jag såg och hörde när jag kom ut på Jackson Square, som är knutpunkten i the French Quarter, var ett gäng gatumusikanter som spelade och sjöng och hur människorna runt omkring inte bara klappade händerna utan faktiskt dansade i takt med musiken.

Jag hittade även till Urban Outfitters (yeeees!!) och gjorde lite shopping i den underbaraste av klädaffärer. Efter en lugn timme på Starbucks med en bok som sällskap begav mig hemåt och mötte upp Tom. Vi åkte därefter till Wall Mart och fixade äntligen en amerikansk telefon till mig!

Jag har tagit en dusch och ligger nu uppkrupen i sängen och ska snart sova. Imorgon börjar en ny vecka och då det är jullov är Willa hemma hela dagarna. So wish me luck!
 

Denna lördagen spenderas lite annorlunda än den förra. Istället för drinkar och party är det mjukiskläder och baby monitors som gäller. Allison och Tom har lagt barnen och nu begett sig iväg för middag med Allisons föräldrar och Mimi och hennes man. Duranne fyller nämligen år imorgon så därför ska de fira lite ikväll. Förhoppningsvis blir inte kvällen alltför krävande; Willa lär sova hela tiden och förhoppningsvis gör även Henry det. Själv har jag laddat upp med The Hills och Ben and Jerry's så det blir nog en rätt fin lördag ändå!

Veckan som har gått har rullat på bra. Jag får så mycket frågor hemifrån om "Vad gör du? Vad händer?" och även om min flytt och mitt liv här är något av ett äventyr så är det inte så att det varje dag händer något exceptionellt. Jag jobbar 45 timmar i veckan så mina vardagar består mest av lek, blöjbyten, tvätt och matning. När jag är ledig har jag mitt eget rum att städa, mina egna kläder att tvätta. Det blir inte jättemycket tid över med tanke på att jag gärna ska hinna sova lite också. När jag dock har några timmar över brukar jag ta lite promenader i området, en hel del tid spenderas på mitt mysiga favoritfik och så kommer jag då och då på nödvändigheter som behöver inhandlas och då bär det av till Wall Mart.

Hur fantastisk jag än finner den här staden och hur spännande det än är att göra något nytt så är det en vardag här också. Som tur är så trivs jag hittills väldigt bra med den vardagen och redan nästan vecka blir det ett litet break då vi åker upp till Mississippi för att fira julen hos Allisons föräldrar.




förra helgen på nån klubb på bourbon street.

Jag ramlade i säng vid sex på morgonen så när klockan ringde vid halv tolv var jag mer död än levande. Söndag blev biodag. Först åkte jag med Deranne och Allisons syster Mimi och hennes barn och såg Tangled. Loved it! Jag och Charles, tre år, satt och skratt ikapp och matade varandra med popcorn. Jag hann inte mer än hem och vända innan jag tog New Orleans kända street car downtown och mötte upp Megan och Zuzi, en annan au pair. Vi tog först en sväng längs Bourbon street och hamnade i en bar där vi snackade bort en timme med några killar som satt och kollade fotballmatchen mellan New Orleans och St Louis. Därefter stack vi och såg Harry Potter-filmen i sällskap av gigantiska popcornpåsar och läskmuggar.

Idag drog jobbet igång igen vilket var rätt segt då Henry grät och grät och grät hela förmiddagen. När jag slutat tog jag en promenad bort till Wall Mart för att köpa en telefon men insåg snart att det är djungel. Allison får hjälpa mig till helgen istället. Istället kollade jag in matavdelningen och dog nästan av glädje över alla Ben and Jerry's-sorter detta landet har som jag ännu inte har provat!

Nu ska jag kolla lite The Hills innan det är dags att sova. Och förresten, idag har jag varit i staterna i två veckor!

Ligger nerbäddad i min säng tillsammans med datorn och tittar på Criminal Minds medan jag skriver en lista på saker som behövs inhandlas. Precis som när jag flyttade till London har jag även denna gång lyckats packa med mig helt fel kläder. Jag och Deranne var iväg en sväng i eftermiddags till Old Navy och Target (två stora butikskedjor här i USA) för lite basplaggsshopping men de närmaste veckorna måste jag nog göra en uppdatering av garderoben.

Imorgon är det måndag och min första riktiga arbetsdag. Jag är nervös och väldigt tacksam över att Deranne ska stanna här ända tills på onsdag och hjälpa mig med rutinerna. Willa är en väldigt viljestark och envis treåring och en fyramånadersbaby som Henry behöver nästan ständig uppmärksamhet så jag hoppas verkligen att jag har tålamodet och självförtroendet att tackla dem båda. Förhoppningsvis tittar jag tillbaka på den här kvällen om en månad och tänker "äh, det var ju inte så mycket att oroa sig för".

Nu blir det snart sovdags. Det är svårt att beskriva hur utmattad man känner sig efter bara en dag med ett språk som inte är ens modersmål, vägar och gatskyltar som ser helt annorlunda ut, ovana dofter och ljud och inte en människa inom räckhåll som man har känt längre än tre dagar. Men än så länge verkar det som att jag har gjort helt rätt matchning och jag kunde inte önska mig en bättre värdfamilj.

Onsdagens föreläsningar hölls av Röda Korset och handlade om första hjälpen och nödsituation. Herregud vilka tråkiga föreläsare... Jag har aldrig hört någon upprepa en procedur så många gånger som de gjorde kring CPR och de tog upp så fruktansvärt självklara saker ("if the child isn't breathing you need to call 911") att jag ville förklara för dem att vi är européer - inte idioter. Om dagen var sisådär så var kvällen desto bättre. Vid 17.30 packade vi in oss i två bussar och åkte in till New York City för en guidad tur (som min snälla värdfamilj betalade åt mig!) och sightseeing.




Vårt första stopp blev Rockefeller Center där vi åkte allra högst upp till det som kallas the Top of the Rock och kunde se hela NYC breda ut sig åt alla håll. Det var en galen känsla och jag var inte beredd på den enorma adrenalinkick jag fick av höjden, platsen, alla ljus och byggnader och vetskapen om att nu är jag verkligen här! Jag har varit på en del andra utsiktsplatser i andra städer och har alltid kunnat se bebyggelsen glesna bortåt horisonten men New York tar mig tusan aldrig slut! Det kvittade åt vilket håll vi tittade - det var skyskrapor, trafikljus och vägar så långt ögat kunde nå. Det ska tilläggas att the Top of the Rock är 259 meter upp i luften så man ser en bit...





Efter att vi hade kommit ner med hissen och rulltrapporna och stod stadigt på marken igen gick vi ett stenkast bort för att nå Times Square. Och ja, det var precis som i filmerna! Vi tog en liten avstickare in på M&M-butiken (två våningar med hundratals olika M&M-sorter som du kan plocka ihop som du vill) innan turen fortsatte med buss genom the fashion district, the village och wall street innan vi stannade till vid Battery Park för att kunna få en glimt av frihetsguddinnan som ligger en bra bit ut i vattnet. Efter det åkte vi till Ground Zero vilket för tillfället egentligen inte är mer än en byggarbetsplats. Men det kändes helt sjukt när guiden berättade om hur höga tornen egentligen var och hur byggnaderna i hela området föll då för snart tio år sen. Under bussfärden tillbaka till hotellet somnade de flesta av oss på en halv sekund. NYC är en otroligt häftig stad med hur mycket som helst att se. Jag tycker själv att jag är någorlunda berest och har sett många storstäder men New Yorks enorma storlek var överväldigande och nästan ogreppbar. Jag hoppas att jag får en chans att åka tillbaka dit under mitt år här i staterna.



På torsdagmorgon var vi alla mer döda än levande tack vare en miljon intryck och alldeles för lite sömn. Dock gick föreläsningarna ganska snabbt och efter lunch var det dags att hitta sin buss och ta sig ut till flygplatsen. Jag fick vänta flera timmar på JFK innan det var dags för mig att gå ombord på planet som skulle ta mig till mitt nya hem i New Orleans. Själva flygresan gick ganska snabbt då jag sov det mesta av de 3,5 timmarna. Det var nog lika bra att jag var trött och slö när jag klev av för jag hann inte ens bli nervös över det första mötet. När jag hörde en röst som ropade "MARIAA!" och såg min värdmamma Allison med en stor, rosa skylt där det stod "Welcome Maria!" på kändes det bara naturligt med en stor kram. Eftersom jag landade så sent var ingen av barnen med men när vi kom hem var Allisons mamma, Deranne, där med en vaken Henry. Min värdpappa, Tom, är på tour med sitt band i två veckor så därför är Deranne här och hjälper till med barnen och ger mig en chans att komma tillrätta.

Hittills trivs jag hur bra som helst! Både Allison och Deranne är så lätta att prata med och så ivriga att få mig att känna mig välkommen. Jag har ett stort rum med världens skönaste säng och ett eget badrum. När jag började packa upp såg jag att de lagt hit saker för att få mig att känna mig som hemma; information om de närmaste gymmen, brevpapper, en liten anteckningsbok, en översättare mellan europeiska och amerikanska mått, schampoo och balsam, en anslagstavla och nålar att sätta upp bilder med och en massa tjejtidningar på nattduksbordet. De verkar inte ha några orimliga eller konstiga förväntningar på mig och än så länge verkar vi ha väldigt lika syn på hela au-pair situationen.

Jag var nervös över första mötet med Willa som var när jag gick med Deranne och hämtade henne från pree school i fredags. Det gick dock hur bra som helst! Hon sträckte ut armarna mot mig och ropade "Maria, Maria!" innan hon kramade mig och sen sa hon i en snabb följd: "You're Swedish, not Spanish. You're Swedish. What color are your eyes? They're green! Mine are green! They're pretty." Sen berättade hon hela vägen hem om guppen i marken och att vi skulle kolla på Chuggington (som är hennes absoluta favoritprogram) när vi kom hem. Henry kommer varken med ord eller kramar (ganska förståeligt av en baby som inte ens är fyra månader) men han verkar någorlunda nöjd när jag bär honom och han håller gärna i mitt finger och ler mycket. Allt som allt anser jag mig själv vara godkänd även hos barnen!

Vädret här är helt otroligt. Idag gick jag i jeans och skjorta och höll på att svettas ihjäl. Det lär nog inte vara såhär varmt hela vintern men än så länge njuter jag i mina solglasögon. Nu har jag precis öppnat fjärde luckan i min adventskalender med Willa och sagt godnatt till henne. Dags att svara på lite mail och försöka hålla mig någorlunda uppdaterad med vad som händer därhemma!