Det är onsdagkväll och jag håller på att tvätta, städa och packa samtidigt som jag lyssnar på min festspellista på datorn och känner mig så galet pepp! På fredagmorgon bär det av till flygplatsen med destination Miami! Jag och Greta kommer mötas upp på Miamis flygplats och sen ta oss till vårt hostel på South Beach tillsammans. Därefter ska vi njuta av fem dagar i paradiset innan min resa fortsätter till Washington D.C. där jag ska hälsa på Valeria och utforska den amerikanska huvudstaden. Det ska bli så obeskrivligt skönt med semester! När jag kommer hem hinner jag knappt packa upp förän min fina Sanna kommer och hälsar på och sen flyger mamma in tio dagar senare. Så med start på fredag kommer jag ha en månad med noll egentid men tusen äventyr.

På söndag, på plats i Miami, firar jag och Greta även sex månader i USA, men då jag kommer vara starkt upptagen med sol, bad och paraplydrinkar så tänkte jag göra en sammanfattning av min sjätte månad redan nu. Såå, när sjätte månaden passerats har jag bland annat...

... varit på en fondraiser för Audubon Zoo.
... kollat in golfturneringen Zurich Classics of New Orleans.
... upplevt Jazz fest!
... sett Augustana uppträda <3
... hunnit börja min semester i Miami!

Kan inte förstå att det redan är halvtid i staterna för mig!

Och man kan sitta på en uteservering en helt vanlig lördagseftermiddag och dricka iste, precis som man gjort varje dag i månder. Man kan titta på människorna som man har passerat så många gånger förut men vars existens man inte hade en aning om för ett år sedan. Man kan känna dofterna som alltid omfamnar staden - en blandning av svett, rök, solkräm och avlopp. Luften känns lika tung som den brukar och gör det svårt att andas vid minsta ansträngning. Rösterna runtomkring, som tränger igenom iPodens mjuka melodier, bär den släpiga högljuddhet som är sydstadsdialekten. Och man kan titta på bilder från vännernas senaste förfest hemma i Sverige och le åt de välbekanta ansiktena samtidigt som det svider till i hjärtat för att ens eget ansikte sen länge försvunnit från de bilderna.

De senaste dagarna har New Orleans levt i oro och väntan. Mississippifloden håller på att svämma över och trots slussar och försök att kontrollera vattenflödet vet vi inte om staden kommer bli översvämmad eller ej. I huset har vi nu bunkrat upp med vattendunkar på tredje våningen och fixat så att fönstrena är redo om vi skulle behöva klättra ut.

Folket här fortsätter dock att leva sina liv som vanligt och min helg har varit busy, busy, busy. Jag har jobbat en del för Tom har varit out of town och haft spelningar med sitt band. Jag har även hunnit med shopping och häng i parken med Lisa, utgång som innehöll ett bachelor party (varför hamnar jag ALLTID mitt i nån killes svensexa?!), flörtande med den kvinnliga bartendern (?!) och efterfest med två nyexaminerade US Marshals. Jag och Lisa kom inramlades till mitt hus vid kvart över sju på morgonen och hann säga godnatt/godmorgon till Allison och barnen, som satt och åt frukost, innan vi däckade i min säng.

Sov några få timmar innan det blev dusch, påklädning och frukost/lunch/middag/whatever på Subway innan vi tog oss bort till House of Blues för att se Augustana. De var det sista av fyra band att spela så när de väl kom ut på scen hade våra ben, ryggar och nackar nästan gett upp hoppet. Alla smärtor försvann dock när introt till första låten drog igång och sen var det bara vi, musiken och kärleken till världens bästa band. Vi sjöng, vi skrek, vi hoppade och klappade och fick både gåshud och tårar i ögonen när de spelade en akustisk version av I Still Ain't Over You. Simply magical.

Nu är det måndag, ny vecka, helt okej schema och mindre än två veckor till semester, Miami och mitt  'halvtidsfirande' här i USA. Hur kan det redan ha gått ett halvår?

Har den senaste dryga månaden haft krig med min dator som nu har intensifierats till en blodig kupp. Därav dålig uppdatering och inga bilder. Här kommer dock senaste veckans upptåg och foton följer så fort min dator anser sig besegrad och gör som jag vill.


I fredags hängde jag med värdfamilj plus släkt till en av New Orleans största årliga händelser - New Orleans Jazz and Heritage Festival. Eller Jazz Fest som alla säger. Detta är en festival som hålls under två helger på stans travbana som förvandlas till ett virrvarr av scener, tält, mat i alla dess former och självklart en hel del alkohol. Toms band skulle spela på största scenen så i vanlig ordning blev vi tillldelade bästa parkeringen, egen backstage trailer och tält (som vi förövrigt delade med Cyndi Lauper!) och egna sittplatser vid sidan om scenen. Herregud vilken rolig, högljudd, smakrik och dammig fredag det blev!

Nu är det måndag igen (vart i hela världen tar veckorna vägen?!) och eftersom jag bara jobbar två timmar har jag ätit brunch på mysiga Still Perkin och skypat i timmatal med pappa och Caroline. Har även bokat in lite spa-tider på ett city spa på Magazine Street inför Miami. Att känna sig fräsch på stranden kan ju inte skada. Kan inte fatta att det bara är två och en halv vecka kvar.

Många städer har smeknamn. Alla vet att med The big Apple menas New York, Kärlekens stad är Paris och Sveriges eget Venedig är Stockholm. Hittills har jag hört New Orleans omnämnas med fem olika smeknamn.


New Orleans går också under beskrivningen 'USAs mest europeiska stad' och 'Paris of the U.S'. Säga vad man vill men kärt barn har många namn och NOLA gör dem alla rättvisa!

Vaknade upp hos Lisa i förmiddags och chillade hemma hos henne i några timmar tills hon slutade jobba vid ett. Vi tog oss till mysiga Still Perkin' för lite brunch innan vi stack hem till mig för att hänga på min värdfamilj plus Allisons systers familj till golfturneringen Zurich Classics of New Orleans som hölls i helgen. Toms band skulle spela på efterfesten vilket innebar att vi fick bästa parkeringen, egen trailer och tält att hänga i samt så mycket mat och dricka vi kunde få i oss. Så eftermiddagen gick åt till att passa barn, lyssna på riktigt bra musik och äta kycklingvingar.

Nu är jag hemkommen efter kvällsfika på Starbucks med Lisa där vi använde varandra som bollplank för våra frustrerade känslor. Det är ta mig tusan inte alltid lätt att vara au pair! Förutom bångstyriga barn ska man lära sig att hantera den otroligt knepiga relation man har till sina värdföräldrar. Hur goa de än är så är det inte problemfritt att bo under samma tak som sina arbetsgivare och vara i beroendeställning till dem på så många olika plan. Att åka hit har gjort mig självständig på vissa sätt men på andra känns det som jag tagit många steg bakåt.