Puuuuuuuh! Nu är det onsdagkväll och jag ligger alldeles utslagen på min säng med datorn och mobilen inom räckhåll och fear the moment när jag måste resa mig för att gå ner och äta middag. Denna veckan har inneburit jobb, jobb och jobb. Willa är ju hemma från skolan nu då det är jullov, vilket för mig har inneburit tre dagar med 10-timmars långa arbetspass. Det har dock gått över förväntan att hantera båda barnen samtidigt och även om jag och Willa har haft våra duster så känner jag ändå att jag måste göra nånting rätt. I eftermiddags kröp hon upp i mitt knä i soffan och satt still (att se Willa sitta still är nästintill ett mirakel i sig) och myste i nästan en timme.

Hon gjorde mig även full i skratt tidigare idag. När Willa skriker eller blir för högljudd brukar vi be henne att "use your inside voice, please" vilket är positivare än att bara be henne vara tyst. Så idag när Henry började gråta så tittade Willa tvivlande på honom och sa "Henry, use your inside voice, please!".

Jag håller fast vid att hon är ett krävande barn men hon kan vara så himla gullig och rolig när hon är på rätt humör. Vi ska nog kunna fungera riktigt bra ihop bara vi får lite tid att bli bekväma med varandra. Nånting säger mig dock att jag kommer att få äta upp de här orden imorgon lagom till frukost...

Utöver en himla massa lekande, blöjbytande och matande har jag även hunnit med julklappsshopping och bio med Suzie. Vi stack ner till en galleria vid Canal Street och såg filmen Tron i 3D. Den var väl helt okej även om jag tycker att den var alltför wannabe Matrix (Tom berättade dock att Tron egentligen är äldre så den som visas nu är väl någon form av remake). Dock var själva biosalongen så otroligt amerikansk att både jag och Suzie var tvungna att skratta; när man gick in fick man en meny samt bestick och kunde sen under hela föreställningen beställa mat och dricka genom att trycka på en liten knapp på sitt armstöd. Amerikanerna är verkligen sköna alltså...

Känns lite galet att det är den 23 december imorgon. Jag måste säga att det gör lite ont att veta att mamma kommer stå där och förbereda julskinkan utan mig. Ingen knäckemacka med julskinka och senap imorgonnatt för mig inte... På fredag bär det dock av till Allisons föräldrar i Mississippi för en riktig amerikansk jul. Det blir nog en mysig helg med hela min värdfamilj och värdsläktingar. Sänder återigen en tacksam tanke över min underbara matchning med dessa människorna.