4 månader

Igår var det den 29 mars, vilket för mig betyder att en tredjedel av mitt år som au pair nu har passerat. Jag kan inte förstå att fyra månader har gått så snabbt, och så otroligt långsamt, på samma gång.

Under min fjärde månad i staterna har jag bland annat...
... firat sista veckan av Mardi Gras.
... varit på min andra Better Than Ezra konsert.
... upplevt festyran kring St Patrick's Day.
... varit på Audubon Aquarium.
... gjort mitt första (men inte sista!) besök till the Norweigan Seamen's Church.
... besökt the National World War II Museum.
... haft en matlagningsdemonstration på New Orleans School of Cooking.
... spenderat en helg med Nathalie i Philadelphia och turistat runt (Kings of Prussia, LOVE-sign, Rocky steps och Rocky-statyn, Liberty Bell och Independence Hall, NBA basketball game...)

Jag känner att jag är ganska bra på att fylla dagarna och veckorna med upplevelser och äventyr. Om alla planer jag har, inför tiden som är kvar, går i lås så kommer 2011 verkligen vara det mest händelserika året i mitt liv so far.

PHILADELPHIA

Where to begin...? Jag kan ju börja med att beklaga att jag aldrig kommer kunna återvända till Sverige. Den New Orleanska värmen har sabbat mig totalt - jag är absolut ingen viking längre. Fy tusan vad jag har frusit denna helgen, men FY TUSAN vad roligt jag har haft det! Allison körde ut mig till flygplatsen i fredags morse och, efter en mellanlandning i Cleveland, landade jag fem timmar senare på flygplatsen i Philadelphia. Nathalie hade inte slutat jobba än så efter hennes instruktioner hittade jag ett tåg in till stan där jag bytte till tåg nummer två som tog mig ut till förorten där hon bor - Bryn Mawr. Efter att hennes värdbarn gått och lagt sig körde vi till Kings of Prussia som är USAs tredje största köpcentra. Otroligt nog blev det ingen shopping men däremot middag på Cheesecake Factory och även jag har nu joinat fanclubben av denna amerikanska restaurangkedja!

Lördagmorgon så var vi uppe med tuppen för att köra Nathalies värdbarn till sin kör. Vi fick även uppdraget att lära småtjejerna sjunga Vem kan segla förutan vind och blev grymt imponerade av hur snabbt de lärde sig. Medan körövningen fortsatte utan oss vandrade jag och Nathalie runt i byn och besökte en marknad/saluhall samt älskade Starbucks. När Nathalies jobbtimmar var över tog vi tåget in till Philly. Trots kylan (huuuuu så kallt!) spenderade vi resten av dagen vandrandes runt i staden. Vi såg the LOVE-sign, Rocky-trappan och Rockystatyn samt the Liberty Bell och Independence Hall (dock endast från utsidan då de hade hunnit stänga) Middag åt vi, tillsammans med Nathalies vän Ellinor, på världens underbaraste CHOKLADrestaurang! Jag kan meddela att jag nu har ätit den godaste hamburgare som någonsin har, eller någonsin kommer, existera. Efter lite tvtittande i sängen somnade vi relativt tidigt för att samla krafter inför söndagen.

Klockan tio på förmiddagen tog vi tåget in till stan för att där byta till tunnelbanan som skulle ta oss ut till arenan för vår första NBA basketball game någonsin! Philadelphia 76ers vs. Sacramento Kings. Allting var verkligen sådär som i filmerna; cheerleaders, lagmaskotar, spelarna som sprang in medan kommentatorerna presenterade dem under höga hurrarop, alla ställde sig upp och sjöng nationalsången innan matchstart, alla åt chilifries och pretzels och "kissing cam" existerar verkligen på riktigt. Matchen var otroligt jämn och när de sista sekunderna kom låg the sixers under med två poäng. Tror ni inte att en av spelarna sätter en tvåpoängare i BOKSTAVLIGEN sista sekunden?! Hela publiken hoppade upp och skrek av glädje. Synd bara att de förlorade i förlängningen... Efter ännu ett besök på chokladrestaurangen, där vi åt den himmelska hamburgaren, blev det hemfärd och kvällsmys framför Jersey Shore.

Klockan fyra imorse ringde alarmet och vi satte oss i bilen med kaffe och te och hade duett sing-a-long till radion hela vägen till flygplatsen. Här hemma i NOLA väntade två småttingar som båda verkade väldigt lyckliga över att se mig igen. Väldigt fin måndag med de små liven! Nu ska jag strax möta upp Lisa för kramar och cath up talk, kan inte minnas sist det gick en hel helg utan att vi sågs...

Är så himla lycklig att Nathalie tog emot mig i helgen och att jag fick spendera så fina dagar i vackra Philadelphia.








On my way

Tittar på säsongsfinalen av Jersey Shore och pratar med Greta medan jag packar inför helgen. Oroar mig så smått över att jag kommer frysa livet ur mig då jag inte äger några kläder för kallare väder. Tydligen har det snöat i Philly tidigare i veckan... Ska sova så snart som möjligt för imorgon blir det upp tidigt. Philadelphia, here I come!

Visst finns det dagar då det kan göra ont

Denna veckans trötthet, många arbetstimmar samt Willas hittills värsta utbrott plus att mitt alarm inte ringde imorse (vilket resulterade i att jag vaknade med ett ryck en kvart för sent) har gjort att jag i min utmattning, för första gången sen jag kom hit, tänkte tanken: jag vill åka hem. Dock så fick jag bevisat för mig själv hur stark jag faktiskt har blivit och hur hela den här upplevelsen har fått mig att inse värdet av att kämpa. Istället för att ringa hem och låta självömkan komma över mig, kletade jag på lite mascara och mötte upp Lisa på Starbucks. Tänk att något så litet som att få gratis iste av den snälla killen i kassan och att sen få sitta med en fin vän och både spy ur sig all ilska/ledsamhet/saknad men även dela några asgarv kan vända dagen och humöret så brutalt. Nu peppar jag inför sista arbetsdagen denna veckan och sen Philly!

Stockholm i mitt hjärta

Idag har jag en sån längtan efter Stockholm. Att se Mälaren i vårsolen, vandra längs Djurgården, äta glass i Kungsträdgården, trängas på Drottninggatan och sitta på en uteservering på Söder och fånga dagens sista solstrålar. Inget är så vackert som våren i Stockholm. Och nånstans där finns du. Älskade du, dig saknar jag mest av allt.

You are my sweetest downfall (I loved you first)

Helgen blev, precis som jag förutsåg, lugn - men himla bra ändå! Jobbade som sagt kväll i fredags och somnade så fort Tom kom hem vid strax efter tolv. På lördag förmiddag jobbade jag några timmar (om det nu kan kallas jobb att sitta i solen och rita hopphagar) innan Allison och Henry kom hem från flygplatsen. Så fort Henry hamnade i min famn sken han upp och började skratta och borrade in huvudet mot min hals. Så fin han är, min lillkille!

När jag slutat tog jag en promenad ner mot stan och passerade, som så många gånger förr, den skandinaviska kyrkan. Insåg att jag för en gångs skull gick förbi när det var öppet så jag gick in och blev presenterad för världens trevligaste kvinna som visade mig runt. Förutom själva kyrkan anordnar de luncher, musikevanemang, säljer skandinavisk mat (åh, skorpor!) och har till och med en pool på baksidan som hon sa att jag var välkommen att använda. Dit får det helt klart bli fler besök! Från skandinaviska kyrkan gick jag till the National World War II Museum. Jag kände att för nån som läste alla böcker om andra världskriget på barn- och ungdomsavdelbingen innan hon fyllde 10, var det dags att traska dit efter snart fyra månader i staden som har USA:s nationella WWII museum. Det visade sig vara ett bra konstruerat och intressant museum där två timmar flög förbi tämligen snabbt. Efter en solig promenad stack jag hem och åt middag med Tom och Allison innan jag mötte upp Caro, en ny fransk au pair, för bio. Vi såg The Adjustment Bureau med Matt Damon som var riktigt bra och spännande! Fransmän och fransyskor är ju inte direkt kända för sin utomordentliga engelska och lite svårt är det ibland med Caros begränsade engelskakunskaper. Men med en blandning av engelska, spanska samt kroppsspråk och gester reder vi ut ganska mycket.

Söndag förmiddag mötte jag upp tjejerna i min au pair-grupp utanför New Orleans School of Cooking där vi fick en demonstration samt en historisk genomgång kring matkulturen här. Det var intressant att höra om hur olika tider, händelser och folkgrupper har bidragit till det som idag är de kända New Orleanska rätterna. Vi fick dessutom äta av allt som lagades så det blev en succé för de flesta. Tog sen en runda på stan med Caro men värmen tvingade oss till Audubon park där vi lade oss och solade i eftermiddagssolen. Avslutade helgen på favoritrestaurangen Saké med Lisa - finns det nåt bättre än sushi och tjejsnack?

Nu är det måndagkväll och jag är precis hemkommen från Lisa där vi har haft Skins-maraton. De närmaste dagarna blir det många jobbtimmar för på fredag morgon kör Allison ut mig till flygplatsen och så bär det av till Philadelphia och Nathalie!




Can I sail through the changing ocean tides? Can I handle the seasons of my life?

Älskade fredag är här igen! De senaste dagarna har varit så himla fina med Willa. Herregud vad mycket skönare mitt jobb som skulle vara om jag bara hade en unge att hålla reda på. Vi har lekt, gått promenader, gått till parken, gungat, spelat in videos - och Willa har för första gången fått min odelade uppmärksamhet. Hon har varit så glad, tillfreds och har lyssnat på allt jag har bett henne om. Inte ett enda utbrott! Okej, jag inser att detta låter sjukt au pair-igt men jag blev så himla glad häromkvällen när hon fick välja om Tom eller jag skulle natta henne och hon valde mig! Åh, min fina tjej!

Jag har också hunnit med bio med Lisa, flera samtal med mina nära och kära därhemma samt att välkomna sommarvädret. Det spelar ingen roll att det bara är mars - när termometern visar över 25 grader och solen gassar så är det sommar! Imorse var jag inbjuden till Willas skola på "Special Friend's Day". Mestadels var det en massa mor- och farföräldrar men det gick att hitta ett och annat syskon och några föräldrar också. Hela skolan hade öppet hus och barnen fick visa runt och berätta vad de brukar göra. Willa var så himla excited och sprang runt till alla sina vänner och sa "this is my best friend Maria!" Jag fick också träffa Willas resursperson/special pedagog för första gången. Han verkar så himla trevlig och vi klickade direkt så nu är jag redan inbjuden på fest hos honom och hans pojkvän.

Helgen består än så länge endast av lösa planer och kvällen blir väldigt lugn då jag jobbar. Funderar starkt på att titulera dagen "mysfredag" och göra milkshakes och kolla film när Willa vaknar från sin nap. Tror vi både har vanilj-, chocklad- och nötglass hemma...



I've been afraid of changing cause I've built my life around you
but time makes you bolder, children get older
and I'm getting older too


Veckorna som passerar och tiden som går

Lördagen blev en riktig succé! Det finns verkligen inget ställe där man träffar så mycket random människor som i New Orleans. När bartendern utbrast "- Ah! My two favorite customers!" när Lisa och jag för femtioelfte gången kom fram till baren och en av vakterna kom fram och sa "- Sorry sweetheart, but we're closing..." insåg vi att det kanske var dags att börja dra sig hemåt. Klockan 06.30 ramlade vi ner i min säng, och som om inte det var illa nog förlorade vi en dyrbar timmes sömn då USA nu har ställt om klockan till sommartid. Tyckte rätt så synd om Lisa som började jobba vid ett. Själv hade jag hela dagen ledig och gjorde något jag inte gjort en enda gång sen jag kom till detta land - spenderade hela dagen i sängen. Måste erkänna att en högst bidragande faktor var att jag tvivlade på att mitt huvud samt min mage skulle ha gått med på något annat, men det var hur som helst väldigt skönt att bara dega framför the Gladiator, Jurassic Park och Criminal Minds-maraton på tvn.

Nu har en ny vecka tagit sin början, min femtonde för att vara exakt. Konstig känsla det där, att tänka att för femton veckor sen hade jag precis kommit fram till hotellet utanför New York för att börja mina dagar i USA tillsammans med 60 andra au pairer. Så längesen det känns. Så mycket som har förändrats, så mycket jag har förändrats. Insåg att mitt 100-dagarsjubileum kom och gick utan att jag märkte det. Jag har bott här i 105 dagar nu. Tiden här går på något sätt så mycket snabbare än hemma. En vecka hemma var som en nästintill ändlös tidsrymd - här är en vecka förbi knappt innan den ens har börjat. Just den här veckan kommer nog bli relativt slapp för mig då Allison åker till D.C på onsdag morgon för att hålla i en föreläsning. Hon tar ju självklart med sig Henry vilket innebär att jag bara har Willa onsdag-fredag. Många av mina arbetstimmar kommer dessutom vara när hon sover då Tom arbetar i studion på kvällarna.

På tal om Tom och hans jobb. Alltså, jag kan inte låta bli att tycka det är sjukt häftigt att ha en värdpappa som spelar i ett jättekänt band och som dessutom är producent till bland annat the Fray och nu senast CariDee som vann Americas Next Top Model. Vi lyssnade på hennes skiva, som inte är släppt än, i bilen häromkvällen och Tom frågade vad jag tyckte. Jag var faktiskt positivt överraskad. Det är pop med en edge, lite som the Veronicas.

Well, nu ska jag se om jag får tag i Lisa för lite middagsplaner!

Audubon Aquarium and St Patrick's Day



Första delen av helgen har varit fin! Igår, fredag, mötte jag upp Lisa efter jobb och vi tog en promenad uptown och åt på favoriten Rockys och pratade, pratade, pratade om veckan som gått. Efter ett besök på Walgreens för lite nödvändig shopping såsom lotion, tvål, duschcreme och smink, sa vi godnatt och jag gick hem och fick mig nästan tio timmars sömn. Jobbade några timmar i förmiddags och eftersom vädret nu officiellt har övergått till svensk sommar tvingade jag ut Willa så jag kunde få lite sol på mitt vinterbleka ansikte.

När jag slutat mötte jag upp Lisa och då streetcaren inte gick, på grund av St Patrick's Day (herregud, när ska dessa parader TA SLUT?!), så gick vi (!!) hela vägen downtown till the Aquarium som vi pratat om att vi måste ta oss till. Vi spenderade några timmar med sköldpaddor, sjöhästar, Nemo-fiskar och HAJAR. Jag var så otroligt stolt över mig själv att jag inte rusade ut därifrån med min hajfobi.

Efter lite (okej, en hel del) shopping ligger jag nu i min säng med baby monitorerna inom räckhåll. Slutar om nån timme och då blir det utgång med Lisa. Det är ju som sagt St Patrick's Day idag så det lär vara craaazy ute på klubbarna. Dags att dansa av sig alla bekymmer från den gångna veckan!





Skräckslagen tjej med bara en glasruta mellan sig och hajarna...


Världens bästa mamma


Vilka riktiga skitdagar de senaste dagarna har varit! Eller så är det kanske bara mitt humör som har varit skit. Allting har känts så himla jobbigt, jag har haft noll energi och ingenting har fått mig att känna mig peppad och glad. Det ligger lite tankar i bakhuvudet och maler som gör det svårt för mig att slappna av så idag gjorde jag det enda rätta - jag ringde mamma! Det finns ingen bättre att söka lite livsstöd från och passande nog fick jag samtidigt ett stort paket på posten med mammas välkända, älskade handstil. Efter uppackande av Veckorevyn, mina favorittesorter, knäckebröd, försvarets hudsalva och Extratuggummin samt ett långt telefonsamtal kändes allting lite lättare och ljusare. Så himla lycklig att just jag har fått världens bästa mammi!


Mardi Gras out

Klockan närmar sig elva på tisdagskvällen vilket betyder att om en timme är Mardi Gras officiellt över för detta året. Det har varit en galen tid av parader, fest, mat, turister, beads och musik. Jag försöker hitta ord för att beskriva alla händelser, stämningen och pulsen men om man inte kommer hit och upplever det själv kan inga ord någonsin förmedla känslan som håller hela staden i sitt grepp under dessa veckor. Jag har tyckt det har varit så kul att ta del av denna speciella tid och det är precis en sån tradition/högtid/folkfest som passar mig som handen i handsken. Dock hade det nog varit ännu roligare om jag hade kommit hit med vänner på semester. Trots att all tid spenderad med min värdfamilj har gett mig Mardi Gras från insidan, så att säga, håller den mig också från att verkligen ta del av biten som handlar om sena kvällar och för många drinkar. Lite känsla för det fick jag ju i fredags men nästa år vill jag bannemej hit med mina mest festglada vänner och veta att jag är helt ledig med noll tider att passa. Nu ska jag kolla lite film och njuta av min sovmorgon imorgon samt det faktum att när jag vaknar upp är gatorna städade, street caren igång igen och den mesta av trängseln ett minne blott...!

The wonder that I made, I am here to stay

Åhh så skönt det var att sova ut idag! Vaknade kvart i tolv och kände mig alldeles omtöcknad men utsövd. Efter att ha gjort mig iordning och skypat lite med Anton (var alldeles för längesen sist!) satte jag mig med Allison och hittade flygbiljetter till Philadelphia. Yes - om tre veckor ska jag spendera helgen hos Nathalie! Det ska bli så himla kul att se en ny stad, turista och inte minst träffa söta Nathalie som är au pair där och som jag har haft kontakt med de senaste månaderna. Hon har redan bokat biljetter till basketmatchen mellan Philadelphia 76ers och Sacramento Kings som äger rum på söndagen när jag är där. Åh så taggad jag är!

Idag har det vackra vädret återvänt till New Orleans, om dock lite kallare än de senaste veckorna. Jag tog en lång promenad genom the garden district i takt till min nya spellista på iPoden. Finns inget bättre när man behöver rensa tankarna och tanka lite ny energi. När jag kom hem mötte jag hela värdfamiljen i dörren så jag följde med dem upp till St Charles för att titta på paraderna. Willa och jag klättrade upp på hennes stege (alla barn i NOLA äger en slags stege med sittplats för att kunna se paraderna under Mardi Gras) och halvdansade till musiken och nån timme senare somnade Henry i min famn och jag fick svara på frågor från förbipasserande om min "son". Det är samma sak varje gång jag har Willa och Henry i vagnen; först ler alla när de ser två söta små barn, sen ser de mig, och att jag är såpass ung, och deras ansiktsuttryck förvandlas till en blandning av medlidande och skräck. Jag kan verkligen se hur de tänker "poor girl, what has she gotten herself into?!"

De första dagarna på au pair-skolan sa de till oss att det finns inget bättre preventivmedel än att åka ett år som au pair. Hur underbara Willa och Henry än är så ligger det nåt i det!

Both of us never tiring, desperately wanting

Ligger nu halvdöd i sängen med ett stort glas vatten och en skål med glass. Jag är så bakis och trött att en tur till affären femtio meter ned på gatan känns alldeles övermäktig. Fy tusan vad roligt vi hade igår! Lisa kom hit när hon slutat och sen gick vi (!!) ned till the French Quarter och House of Blues för att se Better Than Ezra. Åh så bra de är! Därinne träffade vi några killar från Dallas som var i stan för att fira den enas födelsedag. Sjukt sköna killar som såg det som kvällens uppdrag att bjuda oss på så mycket öl och shots vi kunde få i oss. När konserten var slut var vi extremt glada i hågen och begav oss ut på ett fullsatt Bourbon Street. Det är helt galet vad mycket folk det är i stan nu under Mardi Gras. Det går knappt att ta sig fram! Kvällen och natten fortsatte med drinkar och dans på klubben där min favoritbartender jobbar. Jag ramlade i säng vid halv fyra och hated my alarmclock with a passion när den ringde halv tio. Då ska vi inte prata om stackars Lisa som började jobba åtta imorse...




Jobbtimmarna idag gick väldigt fort då vi gick upp till St Charles för att titta på dagens parader. Jag tror dock att barnen börjar tröttna, för Henry somnade och Willa vägrade gå ur vagnen medan jag och Allison hoppade, vinkade, skrek och skrattade. Hem gick vi först när regnet tvingade oss till reträtt. New Orleans som ALLTID har så underbart, soligt väder ska självklart dra på sig tornadovarningar under Mardi Gras!! Jag börjar jobba vid åtta ikväll igen, då Allison ska se Toms band, så nu laddar jag upp med filmer för uppesittarkväll med baby monitorerna. Jag tror kvällens tema blir chick flicks från åttiotalet...


I wanna thank you for the love me made, Louisiana is a sweet parade


Nu är jag precis hemkommen efter en kväll på stan. Jag mötte upp Lisa så fort jag slutat och vi gick för att se några av paraderna som var ikväll. Träffade på Jim, Mimi och Kris och barnen och stod och pratade och fångade beads med dem ett tag. När våra magar började kurra alltför mycket begav sig Lisa och jag oss för att äta en sen middag. För att komma till vår favoritpizzeria var vi tvungna att korsa St Charles, själva paradgatan, vilket var ett helt företag tack vare folksamlingen. Vi höll på att dö av skratt när vi rusade över gatan, snubblade handlöst och fick bli uppdragna av två killar som måste trott vi var totalt nedsupna.

Imorgon är det fredag igen och denna helgen kommer bli galen. Har inte festat på några veckor men det hoppas jag att det blir ändring på i helgen. Både Tom, Allison och alla deras vänner säger att jag absolut inte får missa "festdelen" av Mardi Gras och att de själva skulle ta med mig om de vore sisådär 10-20 år yngre. Som Mimi sa: -"I love the family part of Mardi Gras but yeah... You can NOT miss all the bear drinking and boob flashing!"

Det blir kort arbetsdag imorgon men jag vill ändå hinna få min skönhetssömn så jag orkar med helgens äventyr.


Did I waste too much time? Did you make up your mind?

I wonder what you are like today and if I'll ever get to feel your face
if I could go back I'd change a lot of things and I'd make a butterfly flap it's wings
I'd change our course, I'd change our time
and who knows what things would have been like this time


- What's he saying? - I don't know but he seems to be saying it rather well.

Så himla skön dag. Sovmorgon plus en Willa på sitt absolut bästa humör = glad Maria. Slutade vid halv sex och mötte då upp Lisa för middag och bio. Jag är alldeles kär i Saké, en av sushirestaurangerna här i närheten. Måste säga att den konkurerar stenhårt med Hai på Davidhallstorg hemma i Malmö - och det vill inte säga lite! Bion ikväll blev The king's speech som jag egentligen inte har varit så himla intresserad av att se. Efter Oscarsgalan, och de fyra priser den tog hem där, kände jag dock att jag borde ge den en chans. Det är jag väldigt glad att jag gjorde! Colin Firth gör rollen som King George VI fruktansvärt bra och filmen blandar drama och humor på ett mästerligt sätt.

Nu blir det alldeles strax till att krypa ner i sängen. Imorgon väntar en lång arbetsdag.

I loved you and I should've said it, but tell me - just what has it ever meant?


Idag är det den 28 februari, vilket betyder att imorgon borde det vara den 29 och alltså tre månader sen jag lämnade Sverige. Dock är det ju inte den 29 imorgon men det är alltjämt tre månader sen jag flyttade ifrån lilla landet lagom. Under min tredje månad i USA har jag bland annat...

... varit på en Jimmy Eat World konsert.
... spenderat en helg i McComb.
... upplevt Super Bowl Sunday.
... ätit King Cake.
... haft besök av Greta!
... ätit beignets på Café Du Monde.
... besökt the French Market.
... varit på the 17th annual Hermes den party med min värdfamilj.
... varit volontär på the Second Harvest Foodbank.
... firat första delen Mardi Gras!


RSS 2.0