I can't help it if you look like an angel, can't help it if I wanna kiss you in the rain so - come feel this magic I've been feeling since I met you
Så ja, det har varit en mindre evighet sen jag senast skrev vad som händer i livet. Helt ärligt så är jag alldeles för upptagen med att leva det för att ha tid att skriva om det. Dagarna med Sanna var helt underbara, vi åt gott, festade järnet, promenerade runt och pratade om allt och inget sådär som bara två vänner kan. Så himla fint att se hur bra hon och Lisa gick ihop också. Vi blev en riktigt lyckad liten trio.
Innan Sanna hann åka härifrån så fick jag nytt Sverigebesök i form av min älskade mamma. Väldigt skum känsla att se varandra igen efter nästan sju månader. På ett sätt kändes det som en livstid och på ett annat som att vi sågs förra veckan. Dagarna tillsammans var så himla mysiga med massa shopping, middagar och lyx för mig att få så mycket hjälp med barnen. Det var kul att få visa allt som nu är mitt hem och min vardag. På något sätt fick Sverige-besöken mig att inse hur mycket jag har kommit att älska New Orleans. Jag saknar fortfarande saker med Sverige och ibland slås jag av en nästan outhärdlig längtan till vårt lilla land lagom men samtidigt växer min kärlek till den här varma, svettiga platsen för varje dag som går.
Tydligen har han bakom molnen däruppe bestämt sig för att jag borde öva upp min svenska ännu lite mer för innan mamma tackade för sig så flög Ville in från Stockholm. Så nu fylls alla mina kvällar av musik, öl och dans. Jag och Ville har inte träffat varandra på sju-åtta år, och gjorde då uppenbarligen inget bestående intryck på varandra för ingen av oss minns direkt den andra, men tack vare föräldrar som är involverade i sina barns resplaner samt facebook fick vi kontakt och nu är jag alltså privat NOLA-guide. Möjligtvis funkade vi inte ihop när jag var tretton och han femton men nu har vi sjukt kul ihop. Det har varit jazz- och bluesklubbar, drinkar starka nog att få oss att både nattbada i norska kyrkans pool och gå på strippklubb, massa nytt folk som vi träffat genom Villes hostel, skaldjur och ris i sann New Orleans anda och en hel massa dans på min favoritklubb på Bourbon Street.
På måndag är det 4th of July, den amerikanska nationaldagen, vilket betyder att hela helgen kommer vara party, party, paaaaarty! Längtar som tusan för gissa vem som kommer vara ledig och ha huset för sig själv heeeela helgen lång?!
Mitt Washington D.C. <3
Mitt Miami och Key West <3
Alright, already, the show goes on!
Jag är så busy så det är inte klokt, men oj vad livet leker! Sanna är här, skolan i full gång och på torsdag landar världens bästa mamma i New Orleans! Den senaste veckan har, förutom jobb med mina kiddos, varit shopping, middagar, fikor, bioskratt och galna utekvällar. Så himla fint att ha en av mina favoriter hemifrån med mig här på andra sidan Atlanten!
Miami och D.C. - skratt och äventyr.
Söndagkväll. Ligger utslagen i sängen efter middag, glass och kvällspromenad med Lisa. Herregud vad mycket jag hade att berätta för HERREGUD vilken semester jag har haft! Skratt, sol, långa dagar och sena nätter - vilka minnen som har skapats.
Jag flög ju alltså till Miami på fredagen där jag mötte upp Greta på flygplatsen för att ta en taxi tillsammans till vårt hostel. Det var en helt sjuk känsla att köra in mot Miami, se skyskraporna resa sig mot kvällshimlen och veta att vi faktiskt äntligen var där. Hostelet visade sig vara fyllt med härliga människor som vi blev bundis med på tre röda. Sen följde några dagar och nätter där jag solade, badade, fick tolv skoskav (bokstavligen!), dansade, blev rånad (bye bye körkort, bankkort och kamera), drack drinkar med mer malibu än apelsinjouice, pussades en hel massa med en pojke från Paris, pratade engelska/svenska/spanska i en salig och ibland oförståelig blandning, sov alldeles för lite, nattbadade, chillade i Key West och drack kubanskt kaffe samt brände och fjällade bort halva ansiktet. Det var riktigt svårt att säga farväl och bryta den lilla bubblan av tidlöshet vi skapade där nere.
På onsdag var det dock dags för Maria's vacation part II och jag sa hejdå till Greta på flygplatsen innan jag styrde kosan mot Washington D.C. och Valeria. Dagarna i USAs huvudstad har inneburit zumba, turistande runt Vita Huset, World War II Memorial, the Monument och the Capitol, roadtrip till Virginia beach, fest med champagne och dans på soffor och det har varit skratt och tusen nya bekantskaper.
Dessa tio dagarna har varit de bästa i USA hittills. Gud vad roligt jag har haft det och vilka oförglömliga minnen som har skapats. Jag kan inte sätta ord på hur skönt det har varit att bara umgås med folk i min egen ålder, inte oroa sig om jobbtider och kunna släppa allt och bara vara. Det känns som jag har varit borta i en evighet och jag är så otroligt trött efter alla intryck att jag skulle behöva en semester för att vila upp mig från semestern. Det har varit intensiva dagar fyllda med så mycket glädje. Inga ord kan nånsin beskriva känslan jag kommer få varje gång jag lyssnar på låtarna som har gått på repeat den senaste veckan eller när jag tänker på alla interna skämt som egentligen inte är roliga alls men som fått mig att vika mig dubbel av skratt varje gång de far genom huvudet.
Det är en konstig känsla att vara hemma i NOLA igen men någon riktig vardagslunk lär det inte bli än på ett tag. Imorgon flyger min älskade Sanna hit och jag kunde inte vara mer excited. Those crazy Swedish girls är snart reunited igen!
Och ja, bilder kommer så fort jag hinner!
Jag flög ju alltså till Miami på fredagen där jag mötte upp Greta på flygplatsen för att ta en taxi tillsammans till vårt hostel. Det var en helt sjuk känsla att köra in mot Miami, se skyskraporna resa sig mot kvällshimlen och veta att vi faktiskt äntligen var där. Hostelet visade sig vara fyllt med härliga människor som vi blev bundis med på tre röda. Sen följde några dagar och nätter där jag solade, badade, fick tolv skoskav (bokstavligen!), dansade, blev rånad (bye bye körkort, bankkort och kamera), drack drinkar med mer malibu än apelsinjouice, pussades en hel massa med en pojke från Paris, pratade engelska/svenska/spanska i en salig och ibland oförståelig blandning, sov alldeles för lite, nattbadade, chillade i Key West och drack kubanskt kaffe samt brände och fjällade bort halva ansiktet. Det var riktigt svårt att säga farväl och bryta den lilla bubblan av tidlöshet vi skapade där nere.
På onsdag var det dock dags för Maria's vacation part II och jag sa hejdå till Greta på flygplatsen innan jag styrde kosan mot Washington D.C. och Valeria. Dagarna i USAs huvudstad har inneburit zumba, turistande runt Vita Huset, World War II Memorial, the Monument och the Capitol, roadtrip till Virginia beach, fest med champagne och dans på soffor och det har varit skratt och tusen nya bekantskaper.
Dessa tio dagarna har varit de bästa i USA hittills. Gud vad roligt jag har haft det och vilka oförglömliga minnen som har skapats. Jag kan inte sätta ord på hur skönt det har varit att bara umgås med folk i min egen ålder, inte oroa sig om jobbtider och kunna släppa allt och bara vara. Det känns som jag har varit borta i en evighet och jag är så otroligt trött efter alla intryck att jag skulle behöva en semester för att vila upp mig från semestern. Det har varit intensiva dagar fyllda med så mycket glädje. Inga ord kan nånsin beskriva känslan jag kommer få varje gång jag lyssnar på låtarna som har gått på repeat den senaste veckan eller när jag tänker på alla interna skämt som egentligen inte är roliga alls men som fått mig att vika mig dubbel av skratt varje gång de far genom huvudet.
Det är en konstig känsla att vara hemma i NOLA igen men någon riktig vardagslunk lär det inte bli än på ett tag. Imorgon flyger min älskade Sanna hit och jag kunde inte vara mer excited. Those crazy Swedish girls är snart reunited igen!
Och ja, bilder kommer så fort jag hinner!
