No we don't come easy, no we don't come fast
Hade mysig sleepover med Lisa inatt och somnade gott om när hon gick upp för att jobba vid åtta. Två timmar senare tvingade jag dock upp mig själv ur sängen, tog på mig bikinin och gick bort till skandinaviska poolen. Låg sen där i sex timmar och solade, badade, läste och spanade på ett gäng killar som spelade basket i bar överkropp. Livet har varit värre.
Jobbade några timmar nu ikväll men är nu redo för att dra ut och möta upp Lisa för glass och försöka att inte vara alltför bitter över att valborg är i full gång därhemma. Fick de mest peppande orden från mamma för en stund sen: Dom har säkert jättetråkigt, blir kalla och fulla, spyr och mår illa och vaknar imorgon och är jättebakis och minns inte om dom haft det roligt. Åhh, jag vill också!
5 månader
Efter glassätande gick vi till Prytania Theatre, en mysig gammal bio från 1915, och tittade på Water for Elephants. Tyckte den gjorde boken ganska bra rättvisa. Vaknade upp i Lisas säng imorse till vetskapen att idag har jag varit i USA i fem månader.
Under min femte månad har jag bland annat...
Sjätte månaden börjar jag nu med att klä upp mig lite och åka med familjen till en välgörenhetsfest för stadens zoo. Låt helgen börja!
Onsdag är bra dag
Den senaste veckan har varit omtumlande trots att det inte har hänt något alls. Jag har tampats med min första, ihållande, hemlängtan. Vad gör jag här? Sju månader till är för länge! Jag missar så mycket! Åh, tänk min soffa, varmrökt lax från Lomma, att dansa natten lång tillsammans med världens finaste människor och alldeles för mycket vin i kroppen. Jag vill krypa upp bredvid pappa och titta på film och äta chillinötter och jag vill planera alla sommarens äventyr med min finaste Caroline.
Visst har jag längtat hem förut under mina fem månader här, men då har det handlat om ett ögonblick eller på sin höjd några timmar. Det jag har upplevt nu är en molande, desperat känsla av att det jag gör här är tidsödslande och onödigt och att det absolut inte väger upp det höga pris jag betalar i form av missade födelsedagar, fikor, fester och äventyr därhemma. Jag tror dessa känslor kommer ifrån en blandning av det faktum att det nu känns som att jag har varit här väldigt länge trots att jag samtidigt har den mesta tiden kvar, att jag hör om den ena nödsituationen efter den andra från folket på hemmaplan, att älskade valborg ligger runt hörnet samt att Lisa, min stjärna och andra hälft, har varit borta och raggat surfarkillar i Florida i en vecka utan mig.
Men idag vände det. Eller det känns i alla fall så nu när jag ligger här nedbäddad i min stora, knarriga säng. Min underbara Sanna mailade mig innan och berättade att planerna vi smidit och hoppats på nu är officiella. Måndagen den 6 juni klockan 18.02 landar min fina galenpanna på New Orleans flygplats. Jag kan inte förstå min lycka! Det känns helt overkligt att jag ska få dela de bästa bitarna av min nya hemstad med en av de bästa bitarna hemifrån. Sanna, du är efterlängtad till max! Dessutom kom min Lisa hem idag. Fick ett sms vid 4-tiden: See you at Starbucks in two hours!! Kan ha varit det finaste sms jag fått sen jag kom till USA. Nu är jag mätt och belåten efter middag, glass och prat och skratt. Dags att blicka fram emot helgen och de kommande månaderna som allihop kommer bli alldeles awesome!
I am getting so hot I wanna take my clothes off
Veckan har rullat på med jobb, jobb, jobb och kvällsdejter med Lisa varje dag. Imorgonbitti åker hon iväg med sin värdfamilj till Florida i en vecka. Hur tuuuusan ska jag klara mig?
I helgen har jag planerat att bosätta mig vid poolen och försöka få lite färg samt njuta av det kalla vattnet. Jag får många frågor om hur vädret är här och vad temperaturen ligger på. Jag har faktiskt ingen aning om hur många grader det vanligtvis är här och även om jag visste så skulle det ändå inte ge en rättvis bild. Luften, solen, vindarna - allt känns så himla annorlunda mot hemma. 25 grader här känns inte som 25 grader i Malmö. Luften är så tung och hettan så omslutande att det kvittar hur ofta du duschar - efter fem minuter är du svettig igen. Nu, efter två månader i shorts och t-shirt, har jag accepterat det faktum att jag aldrig kommer vara riktigt torr så länge jag är här. Det jag sörjer mest är dock att fuktigheten även är helvetet på jorden för mitt hår. Jag har inte haft en enda bra hårdag sen jag kom hit och de allra flesta dagar känns det som min kaluffs gör sitt bästa för att förvandlas till dread locks helt på egen hand...
NEW YORK
NYC - jag är påväg!
Our hearts sing less then we wanted
All those feelings I have that won't ever go away
French Quarter Festival
Ligger återigen och myser i Lisas säng. Helgen har varit bra so far. Slutade relativit tidigt i fredags så då tog jag streetcaren downtown då denna helgen är the French Quarter Festival. Satte mig nere vid floden, där massa scener och tält var uppställda, och lyssnade en lång stund på ett jazzband som faktiskt var riktigt bra. Mötte sen upp Lisa och vi spenderade kvällen i min soffa tittandes på Napoleon Dynamite, vilket fick mig att sakna Erika himla mycket.
Lördag började med några timmars jobb och sen utnyttjade jag min svenska härkomst och gick till skandinaviska kyrkan för att sola och bada i deras pool. Så himla skönt även om jag lyckades bränna mig något... Kvällen innehöll shopping och bio med Lisa. Såg världens mysigaste film, Win win. Som vi skrattade! Avslutade lördagen i Lisas säng framför Skins - fin tradition vi har.
Just nu jobbar Lisa men så fort hon slutar ska vi sticka ut och äta en väldigt försenad frukost.
Och New York och Greta om fem (!!) dagar!
Då, nu, sen
Igår: Middag och gapskratt med Lisa.
Idag: Playdate med Laura och hennes hostkid och nu Skins-maraton i Lisas säng.
Imorgon: Ännu en lååång jobbdag.
Och hela tiden alla dessa tankar på framtiden och vad den ska innehålla.
Lake Pontchartrain
Idag har jag övningskört lite med Allison (äntligen!) så kanske är det amerikanska körkortet snart inom räckhåll. Några timmars jobb har även hunnits med och nu är det dags att bädda ner sig i sängen och somna framför nya avsnittet av R.J. Berger. Natti!
Sometimes the stars I see are bright, somewhere above the clouds at night
Nu sitter jag nyvaken och nyduschad i Lisas säng och ska snart göra mig klar för att bege mig ut för lite frukost. Herregud så skönt det var att sova ut idag! Lisa jobbade igårkväll så vi hade myskväll framför tvn med popcorn innan vi somnade runt ett. Vaknade av alarmet vid tolv så nu har jag energi som heter duga!
Veckan som gått har varit intensiv med många jobbtimmar och fullbokad kalender även på kvällarna. Förutom middag och bio med Lisa har jag även varit med värdfamiljen på invigningen av stans nya vattenpark. Toms band har skänkt en massa pengar dit så vi packade in oss i bilen och körde dit i torsdagskväll för att njuta av mat, drinkar, trevligt sällskap - och i barnens fall världens största alligator som sprutade vatten. Helt galen vattenpark! Det forsade vatten överallt och jag kan bara tänka mig hur underbart det kommer vara där i sommar när det är så varmt att man knappt vet vad man heter.
Denna helgen ska bli lugn för min del. Dels är jag ganska trött efter förra helgens resa och brist på återhämtning sen jag kom tillbaka, dels känner jag att det är dags att hålla tämligen hårt i pengarna den närmaste tiden. Tiden går så fort och jag har så mycket jag vill hinna med som tyvärr inte är gratis.
Nej, nu blir det på med solbrillorna och shortsen och ut i solskenet!
4 månader
Under min fjärde månad i staterna har jag bland annat...
... firat sista veckan av Mardi Gras.
... varit på min andra Better Than Ezra konsert.
... upplevt festyran kring St Patrick's Day.
... varit på Audubon Aquarium.
... gjort mitt första (men inte sista!) besök till the Norweigan Seamen's Church.
... besökt the National World War II Museum.
... haft en matlagningsdemonstration på New Orleans School of Cooking.
... spenderat en helg med Nathalie i Philadelphia och turistat runt (Kings of Prussia, LOVE-sign, Rocky steps och Rocky-statyn, Liberty Bell och Independence Hall, NBA basketball game...)
Jag känner att jag är ganska bra på att fylla dagarna och veckorna med upplevelser och äventyr. Om alla planer jag har, inför tiden som är kvar, går i lås så kommer 2011 verkligen vara det mest händelserika året i mitt liv so far.
PHILADELPHIA
Lördagmorgon så var vi uppe med tuppen för att köra Nathalies värdbarn till sin kör. Vi fick även uppdraget att lära småtjejerna sjunga Vem kan segla förutan vind och blev grymt imponerade av hur snabbt de lärde sig. Medan körövningen fortsatte utan oss vandrade jag och Nathalie runt i byn och besökte en marknad/saluhall samt älskade Starbucks. När Nathalies jobbtimmar var över tog vi tåget in till Philly. Trots kylan (huuuuu så kallt!) spenderade vi resten av dagen vandrandes runt i staden. Vi såg the LOVE-sign, Rocky-trappan och Rockystatyn samt the Liberty Bell och Independence Hall (dock endast från utsidan då de hade hunnit stänga) Middag åt vi, tillsammans med Nathalies vän Ellinor, på världens underbaraste CHOKLADrestaurang! Jag kan meddela att jag nu har ätit den godaste hamburgare som någonsin har, eller någonsin kommer, existera. Efter lite tvtittande i sängen somnade vi relativt tidigt för att samla krafter inför söndagen.
Klockan tio på förmiddagen tog vi tåget in till stan för att där byta till tunnelbanan som skulle ta oss ut till arenan för vår första NBA basketball game någonsin! Philadelphia 76ers vs. Sacramento Kings. Allting var verkligen sådär som i filmerna; cheerleaders, lagmaskotar, spelarna som sprang in medan kommentatorerna presenterade dem under höga hurrarop, alla ställde sig upp och sjöng nationalsången innan matchstart, alla åt chilifries och pretzels och "kissing cam" existerar verkligen på riktigt. Matchen var otroligt jämn och när de sista sekunderna kom låg the sixers under med två poäng. Tror ni inte att en av spelarna sätter en tvåpoängare i BOKSTAVLIGEN sista sekunden?! Hela publiken hoppade upp och skrek av glädje. Synd bara att de förlorade i förlängningen... Efter ännu ett besök på chokladrestaurangen, där vi åt den himmelska hamburgaren, blev det hemfärd och kvällsmys framför Jersey Shore.
Klockan fyra imorse ringde alarmet och vi satte oss i bilen med kaffe och te och hade duett sing-a-long till radion hela vägen till flygplatsen. Här hemma i NOLA väntade två småttingar som båda verkade väldigt lyckliga över att se mig igen. Väldigt fin måndag med de små liven! Nu ska jag strax möta upp Lisa för kramar och cath up talk, kan inte minnas sist det gick en hel helg utan att vi sågs...
Är så himla lycklig att Nathalie tog emot mig i helgen och att jag fick spendera så fina dagar i vackra Philadelphia.
On my way
Visst finns det dagar då det kan göra ont
Stockholm i mitt hjärta
You are my sweetest downfall (I loved you first)
När jag slutat tog jag en promenad ner mot stan och passerade, som så många gånger förr, den skandinaviska kyrkan. Insåg att jag för en gångs skull gick förbi när det var öppet så jag gick in och blev presenterad för världens trevligaste kvinna som visade mig runt. Förutom själva kyrkan anordnar de luncher, musikevanemang, säljer skandinavisk mat (åh, skorpor!) och har till och med en pool på baksidan som hon sa att jag var välkommen att använda. Dit får det helt klart bli fler besök! Från skandinaviska kyrkan gick jag till the National World War II Museum. Jag kände att för nån som läste alla böcker om andra världskriget på barn- och ungdomsavdelbingen innan hon fyllde 10, var det dags att traska dit efter snart fyra månader i staden som har USA:s nationella WWII museum. Det visade sig vara ett bra konstruerat och intressant museum där två timmar flög förbi tämligen snabbt. Efter en solig promenad stack jag hem och åt middag med Tom och Allison innan jag mötte upp Caro, en ny fransk au pair, för bio. Vi såg The Adjustment Bureau med Matt Damon som var riktigt bra och spännande! Fransmän och fransyskor är ju inte direkt kända för sin utomordentliga engelska och lite svårt är det ibland med Caros begränsade engelskakunskaper. Men med en blandning av engelska, spanska samt kroppsspråk och gester reder vi ut ganska mycket.
Söndag förmiddag mötte jag upp tjejerna i min au pair-grupp utanför New Orleans School of Cooking där vi fick en demonstration samt en historisk genomgång kring matkulturen här. Det var intressant att höra om hur olika tider, händelser och folkgrupper har bidragit till det som idag är de kända New Orleanska rätterna. Vi fick dessutom äta av allt som lagades så det blev en succé för de flesta. Tog sen en runda på stan med Caro men värmen tvingade oss till Audubon park där vi lade oss och solade i eftermiddagssolen. Avslutade helgen på favoritrestaurangen Saké med Lisa - finns det nåt bättre än sushi och tjejsnack?
Nu är det måndagkväll och jag är precis hemkommen från Lisa där vi har haft Skins-maraton. De närmaste dagarna blir det många jobbtimmar för på fredag morgon kör Allison ut mig till flygplatsen och så bär det av till Philadelphia och Nathalie!
Can I sail through the changing ocean tides? Can I handle the seasons of my life?
Älskade fredag är här igen! De senaste dagarna har varit så himla fina med Willa. Herregud vad mycket skönare mitt jobb som skulle vara om jag bara hade en unge att hålla reda på. Vi har lekt, gått promenader, gått till parken, gungat, spelat in videos - och Willa har för första gången fått min odelade uppmärksamhet. Hon har varit så glad, tillfreds och har lyssnat på allt jag har bett henne om. Inte ett enda utbrott! Okej, jag inser att detta låter sjukt au pair-igt men jag blev så himla glad häromkvällen när hon fick välja om Tom eller jag skulle natta henne och hon valde mig! Åh, min fina tjej!
Jag har också hunnit med bio med Lisa, flera samtal med mina nära och kära därhemma samt att välkomna sommarvädret. Det spelar ingen roll att det bara är mars - när termometern visar över 25 grader och solen gassar så är det sommar! Imorse var jag inbjuden till Willas skola på "Special Friend's Day". Mestadels var det en massa mor- och farföräldrar men det gick att hitta ett och annat syskon och några föräldrar också. Hela skolan hade öppet hus och barnen fick visa runt och berätta vad de brukar göra. Willa var så himla excited och sprang runt till alla sina vänner och sa "this is my best friend Maria!" Jag fick också träffa Willas resursperson/special pedagog för första gången. Han verkar så himla trevlig och vi klickade direkt så nu är jag redan inbjuden på fest hos honom och hans pojkvän.
Helgen består än så länge endast av lösa planer och kvällen blir väldigt lugn då jag jobbar. Funderar starkt på att titulera dagen "mysfredag" och göra milkshakes och kolla film när Willa vaknar från sin nap. Tror vi både har vanilj-, chocklad- och nötglass hemma...
I've been afraid of changing cause I've built my life around you
but time makes you bolder, children get older
and I'm getting older too
Veckorna som passerar och tiden som går
Lördagen blev en riktig succé! Det finns verkligen inget ställe där man träffar så mycket random människor som i New Orleans. När bartendern utbrast "- Ah! My two favorite customers!" när Lisa och jag för femtioelfte gången kom fram till baren och en av vakterna kom fram och sa "- Sorry sweetheart, but we're closing..." insåg vi att det kanske var dags att börja dra sig hemåt. Klockan 06.30 ramlade vi ner i min säng, och som om inte det var illa nog förlorade vi en dyrbar timmes sömn då USA nu har ställt om klockan till sommartid. Tyckte rätt så synd om Lisa som började jobba vid ett. Själv hade jag hela dagen ledig och gjorde något jag inte gjort en enda gång sen jag kom till detta land - spenderade hela dagen i sängen. Måste erkänna att en högst bidragande faktor var att jag tvivlade på att mitt huvud samt min mage skulle ha gått med på något annat, men det var hur som helst väldigt skönt att bara dega framför the Gladiator, Jurassic Park och Criminal Minds-maraton på tvn.Nu har en ny vecka tagit sin början, min femtonde för att vara exakt. Konstig känsla det där, att tänka att för femton veckor sen hade jag precis kommit fram till hotellet utanför New York för att börja mina dagar i USA tillsammans med 60 andra au pairer. Så längesen det känns. Så mycket som har förändrats, så mycket jag har förändrats. Insåg att mitt 100-dagarsjubileum kom och gick utan att jag märkte det. Jag har bott här i 105 dagar nu. Tiden här går på något sätt så mycket snabbare än hemma. En vecka hemma var som en nästintill ändlös tidsrymd - här är en vecka förbi knappt innan den ens har börjat. Just den här veckan kommer nog bli relativt slapp för mig då Allison åker till D.C på onsdag morgon för att hålla i en föreläsning. Hon tar ju självklart med sig Henry vilket innebär att jag bara har Willa onsdag-fredag. Många av mina arbetstimmar kommer dessutom vara när hon sover då Tom arbetar i studion på kvällarna.
På tal om Tom och hans jobb. Alltså, jag kan inte låta bli att tycka det är sjukt häftigt att ha en värdpappa som spelar i ett jättekänt band och som dessutom är producent till bland annat the Fray och nu senast CariDee som vann Americas Next Top Model. Vi lyssnade på hennes skiva, som inte är släppt än, i bilen häromkvällen och Tom frågade vad jag tyckte. Jag var faktiskt positivt överraskad. Det är pop med en edge, lite som the Veronicas.
Well, nu ska jag se om jag får tag i Lisa för lite middagsplaner!
