Home is wherever I'm with you

Klockan närmar sig midnatt, Leni har precis begett sig hem efter myskväll i sängen med glass och The Real World och jag har krypit i min pyjamas och satt igång min godnatt-spellista. Det är just sådana här stunder, stunderna när jag för en gångs skull slappnar av och andas, som alla tankar kommer.

Tankarna på vem jag är, men framförallt vem jag har blivit här, vad det här året betyder, och kommer att betyda, för mig. Hur det, för varje dag som går, känns lättare och lättare att vara hemifrån och hur den här platsen, staden och människorna känns mer som mitt hem för varje nytt skratt och leende som kommer över mina läppar. Det är tänkt att jag ska åka hem om drygt fyra månader. FYRA MÅNADER. Hur ska jag kunna lämna den här fristaden? Här, där jag kan vara precis den jag vill vara. Här, där ingen dömer någon och du kan gå klädd i mjukisbyxor på krogen. Här, där jag har blivit en så väldigt mycket mer avslappnad person än jag någonsin varit förut. Här, där varenda människa jag lär känna uppskattar mig. Här, där inget drama kan nå mig och inga tunga beslut behöver fattas. Det hade varit så skönt att stanna. Att fortsätta leva i den här bubblan där tiden på något konstigt sätt verkar stå stilla. Där jag inte behöver ta några beslut om framtiden, varken när det gäller skola, jobb, kärlek eller boplats.

Och så samtidigt denna saknad och längtan. Efter min familj, efter mina vänner, efter min lägenhet, efter att kunna sitta på Espresso House på Hansa och dricka chailatte, efter att dansa sig svettig på Slagt och snubbla fram längs kanalen på väg upp till BK för nattamat, efter söndagsmiddag hos mamma och Benny, efter svensk radio och falukorv, efter att gå runt på stan och alltid stöta på människor jag känner, efter att titta på tv mitt i natten utan ljud och ändå förstå allting för att det finns subtitles och att inte diska på en vecka för att jag bara behöver ta hänsyn till mig själv.

Jag har fått papper skickat till mig om att det är dags att välja - antingen förlänga eller ansöka om datum för att åka hem. Hur ska jag kunna förbereda mig för att lämna New Orleans när jag fullkomligt älskar allt den här staden är och har gjort mig till? Och hur ska jag kunna ta beslutet att stanna när jag många dagar känner att jag skulle göra allt för att få vara tillbaka på Malmös blåsiga, och nästan alltid, regniga gator?

Postat av: Caroline

Om du inte har några planer på vad du ska göra när du kommer hem så skulle jag ha förlängt med 6 månader till!! Du hinner se och uppleva så otroligt mycket mer på 6 extra månader där borta än vad du kommer att göra här hemma i Sverige! Familj och vänner finns alltid kvar här hemma när du är redo att komma hem igen :) Kram

2011-07-15 @ 18:46:47
URL: http://wangberg.blogg.se/
Postat av: Ewa

Jag förstår dina bryderier och våndan över att ta beslut. Som jag sa; gör en + och en - lista så får du en bild som kanske kan ge lite vägledning.

Förstår att du älskar NOLA, den lilla tid jag var där gav en oerhört positiv bild. Puss på dig.

2011-07-15 @ 20:56:22
Postat av: Hanna

Svar, Jaha då förstår jag bättre! Ja men visst kan vi göra det, dock kommer jag jobba ganska mycket nästa helg då båda mina värdföräldrar är på resa i världen (en ska till England och den andra ska till Tyskland/Afganistan, dem är militärer) men om ni vill kan vi ju ses en kväll och kolla på bio!

2011-07-16 @ 04:19:38
URL: http://hannalarssonaupair.blogg.se/
Postat av: Leif

Mjukisbyxor på krogen i Svedala kan du glömma och "ställningstaganden" av diverse sort gör sig nog mer påminda här hemma. Å andra sidan är söndagsmiddag hos mor inte dumt och att "rå sig själv" i egen lägenhet har klara fördelar. Det där med tripla relationer till värdfamilj är måhända det svåraste övervägandet med NOLA och ställningstagande till vad/kan/bör jag göra hemma i Malmö under kommande vår, det som dyker upp kring "Svedalaalternativet" Nä - något lätt ställningstagande är det inte. Jag tror som mamma - en plus o minus lista är en hjälp. En variant på en sådan är en en ren pluslista. En för Malmö och Svedala och en för NOLA. Vilken pluslista är minst svår att avstå från för ytterligare 6 månader?!?

Hur du än bestämmer kommer du att så småningom att undra, hur det skulle blivit om du valt, det du inte valde. Se där en livsvisdom .

2011-07-18 @ 17:41:33
Innan du kommenterar:
- Jag måste godkänna alla kommentarer.
- Onödiga kommentarer publiceras inte.
- Det gör inte heller reklam eller spam.




Vad heter du?
Kom ihåg mig?

Din e-mail

Din blogg eller hemsida

Kommentar

Trackback
RSS 2.0