Hade världens skönaste och lugnaste förmiddag med Henry. Sen kom Willa hem och då satte det igång; skrik och gråt över att tvätta händerna, skrik och gråt över att äta lunch, skrik och gråt över att gå upp för trappan och skrik och gråt över att lägga sig i sängen för nap. När jag väl lämnade hennes rum hade jag kunnat gallskrika själv. Två timmar senare vaknar hon, klättrar ur sängen, och kommer fram till mig och säger: "Please can I have a hug? I love you..." Det går bara inte att forsätta vara arg!