River flows in you
Idag var första dagen i shorts och kortärmad tunika. Jag måste säga att detta har varit den kortaste vintern jag någonsin upplevt. Vaknade inatt och var alldeles genomsvettig så ikväll har jag satt igång fläkten i taket och reducerat pyjamasen till endast underkläder.
Ligger nu och lyssnar på Yirumas underbara pianomusik samtidigt som jag är flitig och svarar på en massa mail som har legat och väntat. Jag fick förövrigt mitt social security card idag. Även om det inte ser mycket ut för världen (det är inte ens inplastat!) betyder det i alla fall att jag nu kan fixa ett amerikanskt bankkort (inte en dag för tidigt!) så nu gäller det att hitta tid i våra scheman för Tom och Allison att hjälpa mig. Bankväsendet här känns nämligen ganska läskigt att bemöta med sina konstiga avgifter och kontrakt. Jag älskar mina värdföräldrar men i sann New Orleans-anda är de inte de snabbaste med utförandet av vissa planer. I staden som är känd för sin avslappnade attityd och everything-goes-lunk är det ibland svårt att få något gjort. För mig, som är uppvuxen med och uppfostrad av en mamma som är en levande korsning mellan en filofax och en alarmklocka, känns det ibland aningen frustrerande med allt detta prat och ingen verkstad. Well, kulturellt utbyte var det ju...!
Sååå underbart med shorts och tunika!
Din beskrivning av din mamma gav ett gott skratt. Skall jag ta det som en komplimang, eller...? :-))
Shorts - jo jag tackar. Dylika benkläder känns rätt långt borta måste jag tillstå. Skönt att denna lilla pappersbit (socialförsäkringsbeskedet) äntligen är s a s på plats! Det är nog skönt med lite everything-goes anda nu och då, men ska livet funka mer totalt sett kan man nog behöva en filofaxklocka också. (intressant beskrivningsformulering måste jag säga)
Så härligt att kunna gå omkring med shorts!
Din beskrivning av Ewa var kul och träffande - hon har många strängar på sin lyra.
Ha det gott i värmen!