Detta är den första veckan, sen jag kom till USA, som känns riktigt lång och seg. De senaste dagarna har inte varit de bästa - mitt humör har inte varit i närheten av sin vanliga, positiva nivå och en annalkande förkylning har gjort sitt till. Dessutom har vädret speglat min sinnesstämning genom att för ovanlighetens skull vara kallt och molnigt. Ikväll, efter en heldag med barnen och playdate med Charles och Conley, mötte jag, trots brist på energi, upp Lisa för middag. Tack gode gud för det. Tydligen var pizza, varm choklad och vanligt, hederligt tjejsnack precis vad jag behövde för att rycka upp mig. När jag gick hem hade det molniga vädret ändrat form till halv storm med regn och vindar så kraftiga att alla tankar på paraply verkade överflödiga. I vanliga fall hade jag beklagat mig högljutt men det var något skönt och befriande att gå där för mig själv med håret blåsande och åt alla håll medan sminket så sakteliga gav upp kampen mot regnet. Det var inte en själ ute och inte hade jag med mig iPod-hörlurarna heller. Det var bara jag, vinden och regnet. Och där och då bestämde jag mig för att mina dagar av nedstämdhet får vara slut för den här gången. Nu är det dags att hitta glädjen och energin igen. Två dagar till fredag, nu kör vi!