Söndagkväll. Ligger utslagen i sängen efter middag, glass och kvällspromenad med Lisa. Herregud vad mycket jag hade att berätta för HERREGUD vilken semester jag har haft! Skratt, sol, långa dagar och sena nätter - vilka minnen som har skapats.

Jag flög ju alltså till Miami på fredagen där jag mötte upp Greta på flygplatsen för att ta en taxi tillsammans till vårt hostel. Det var en helt sjuk känsla att köra in mot Miami, se skyskraporna resa sig mot kvällshimlen och veta att vi faktiskt äntligen var där. Hostelet visade sig vara fyllt med härliga människor som vi blev bundis med på tre röda. Sen följde några dagar och nätter där jag solade, badade, fick tolv skoskav (bokstavligen!), dansade, blev rånad (bye bye körkort, bankkort och kamera), drack drinkar med mer malibu än apelsinjouice, pussades en hel massa med en pojke från Paris, pratade engelska/svenska/spanska i en salig och ibland oförståelig blandning, sov alldeles för lite, nattbadade, chillade i Key West och drack kubanskt kaffe samt brände och fjällade bort halva ansiktet. Det var riktigt svårt att säga farväl och bryta den lilla bubblan av tidlöshet vi skapade där nere.

På onsdag var det dock dags för Maria's vacation part II och jag sa hejdå till Greta på flygplatsen innan jag styrde kosan mot Washington D.C. och Valeria. Dagarna i USAs huvudstad har inneburit zumba, turistande runt Vita Huset, World War II Memorial, the Monument och the Capitol, roadtrip till Virginia beach, fest med champagne och dans på soffor och det har varit skratt och tusen nya bekantskaper.

Dessa tio dagarna har varit de bästa i USA hittills. Gud vad roligt jag har haft det och vilka oförglömliga minnen som har skapats. Jag kan inte sätta ord på hur skönt det har varit att bara umgås med folk i min egen ålder, inte oroa sig om jobbtider och kunna släppa allt och bara vara. Det känns som jag har varit borta i en evighet och jag är så otroligt trött efter alla intryck att jag skulle behöva en semester för att vila upp mig från semestern. Det har varit intensiva dagar fyllda med så mycket glädje. Inga ord kan nånsin beskriva känslan jag kommer få varje gång jag lyssnar på låtarna som har gått på repeat den senaste veckan eller när jag tänker på alla interna skämt som egentligen inte är roliga alls men som fått mig att vika mig dubbel av skratt varje gång de far genom huvudet.

Det är en konstig känsla att vara hemma i NOLA igen men någon riktig vardagslunk lär det inte bli än på ett tag. Imorgon flyger min älskade Sanna hit och jag kunde inte vara mer excited. Those crazy Swedish girls är snart reunited igen!

Och ja, bilder kommer så fort jag hinner!