idamariaviktoria -

I'm coming home, I'm coming home - tell the world that I'm coming home

Nu sitter jag på Starbucks, efter veckans första arbetsdag, och väntar på Leni. Har på mig mjukisshorts och min nyinköpta myströja från Victoria's Secret. När jag kom ner i köket för att hämta bilnycklarna frågar Willa 'Maria, why are you wearing your pyjamas?' Shit vad man måste vara uppklädd för den ungen då... Morr!

Har förövrigt känt efter, vänt och vridit på alla aspekter jag kan komma på och försökt gå på magkänsla och slutligen tagit beslutet att inte förlänga min tid här. Det är egentligen vad jag har varit inne på hela tiden men jag ville ändå ge tanken en rättvis chans. Jag älskar (för det mesta) mitt liv här men samtidigt så känner jag att efter ett år kommer jag vara färdig. Färdig med det ganska understimulerande jobbet, färdig med att bo på min arbetsplats, färdig med att ta hänsyn till andra i huset som ska vara mitt hem och faktiskt - färdig med USA. När jag åker härifrån kommer jag att ha hunnit sett mer än många amerikaner har. Självklart finns det saker jag inte hinner med som hade varit häfitigt att åka tillbaka och uppleva, men att bo i det här landet en längre tid känner jag ingen stor lockelse inför. Jag har som sagt varit på många ställen, och de skiljer sig markant från varandra, men det finns fortfarande samma amerikansk anda i varje stat, stad och by. Även om det finns väldigt mycket bra i USA så är det generella tankesättet alldeles för långt från min världsuppfattning för att jag ska kunna känna mig helt hemma och tillfreds.

Dessutom finns det så mycket jag längtar till och ser fram emot på hemmaplan. Så som jag känner nu, och har känt ett ganska bra tag, så blir det universitetet för mig hösten 2012. Innan dess har jag fler resor jag vill hinna med, bo in mig i min lägenhet igen och njuta av min ungdom med mina fina vänner som jag saknar så mycket. Jag är övertygad om att det kommer komma dagar när jag ångrar mitt beslut att åka hem men jag tror att de hade varit fler om jag valt att stanna.

Så nu har jag suttit och fyllt i papper för att önska flygdatum hem och ska skicka in dem i nästa vecka. Nuu vet jag faktiskt vilket datum jag kommer sätta mina fötter på svensk mark igen. Svindlade hur fort den här tiden har gått!

2011-07-26 @ 02:38:25 Daily Permalink

Postat av: Birgitta Blomkvist

Säkert som du säger,att det kommer nån stund då du längtar tillbaka,men ändå är det väl skönt att ha bestämt sig.Så får vi andra vänta och se vilket hemdatum det blir.Spännande!

KRAM I MASSOR!!

2011-07-26 @ 15:58:28

Postat av: Ewa

Så skönt att du tagit beslutet, så vet du vad du har att förhålla dig till. Vi har aldrig facit i förskott och det kommer säkert stunder då du undrar om det var rätt. Men så är livet. Fokus framåt och det blir säkert en underbar vår hemma i Malmö.

Välkommen hem (även om det dröjer lite).

2011-07-26 @ 17:35:14

Postat av: Alice

Sv: Vad gullig du är! Men nej, inget jag kan komma på just nu i alla fall. Är för tillfället mest helt överväldigad av att jag faktiskt ska iväg nu, att det är bestämt!

Är inte det lite fantastiskt med au pair - andan förresten? Alla hjälper alla och stöttar och peppar? I vanliga fall skulle man knappt bry sig eller så skulle man tycka att det var lite konstigt, men nu sitter man och hejar på och hjälper helt okända människor! :)

2011-07-26 @ 18:05:08
URL: http://aliceinaupairland.blogg.se/

Postat av: Rebecka

Sv: Jo bilderna var allt lite som jag förestält mig :)

Jaha vad kul, vilken helg blir det?

Hur snabbt efter att man fyllt i vilka datumm man vill ha får man veta vilket det blir?

Kram

2011-07-28 @ 13:03:15
URL: http://rebeckaiusa.blogg.se/

Trackback