And nobody cries, there's only butterflies

En ny vecka har tagit sin början efter ett perfekt avslut på den förra. Jag mötte upp Caroline, Victoria och Nicki vid lunchtid i lördags och vi strosade runt här i the Garden District där jag bor och tittade på alla vackra hus. Jag börjar vänja mig nu men lite sjukt är det att kliva utanför sin dörr och lika gärna ha kunnat kliva rakt i in Borta med vinden... Vi gick sen bort till Magazine Street för lunch och lite shopping. New Orleans är ju känt för sin matkultur och jag måste säga att än så länge har jag inte ätit på en enda dålig restaurang.




På kvällen käkade vi först middag på Lucy's. Det var trångt, högljutt och billiga drinkar - me like! Det roligaste var när Caroline skulle beställa och servitrisen till vår fasa bad om legg (Caroline har inte fyllt 21) varpå Caroline ger henne sitt svenska körkort i brist på en trovärdig förklaring. Antagligen förstod servitrisen nada för hon bara log och tog vår beställning... Score! Vid elvatiden gick vi från restaurangen ner till Bourbon Street och mötte upp tjejerna för alkohol och dans. Kan inte säga annat än att jag var mer än nöjd med kvällen när Lauras pojkvän släppte av mig hemma vid fyra på morgonen.




Söndag blev segdag. Efter att långt om länge orkat duscha och fixa mig blev dagens enda strapats en promenad upp till Starbucks där jag bosatte mig några timmar med min dator. Jag älskar mitt Starbucks här! Idag började jag inte jobba förän efter lunch så jag tog sovmorgon men hann ändå med att pricka av lite på min att-göra-och-se-lista. Lafayette Cemetery No. 1 har de sämsta öppettiderna någonsin men tack vare min lediga förmiddag kunde jag nu äntligen gå och titta närmare på en av New Orleans mest kända historiska platser. Kyrkogården grundades 1833 och finns idag med på olika listor över historiska platser som ska bevaras.




Efter att jag vandrat runt på kyrkogården en stund gick jag upp längs Coliseum Street för att titta på två kända hus. Det första kallat Grace King House som var författarinnan Grace Elizabeth Kings hem och det andra Goodrich-Stanley House som tillhörde upptäcksresande Henry Morton Stanley som både grundade Kongo och uttalade det kända citatet; Dr Livingstone, I presume?

Jag går ofta på promenader här i området och jag slås varje gång hur otroligt vackert här är. Att i januari gå runt i solsken i en tunn kofta och solglasögon slår det mesta. Lägg dessutom till en iPod-spellista med alla favoritlåtarna och helt plötsligt, även om jag har en dålig dag, blir livet nåt så jävla vackert.



Postat av: Rebecka

Jaa min host-family ar sa underbar! :)

Ja det ar endel att lara sig och mycket infor pa en gang..

Roligt att se lite av de historiska sakerna, och kommer man hem 4 pa morgenen har kavllen minst sagt varit bra! haha:D

2011-01-18 @ 02:14:43
URL: http://rebeckaiusa.blogg.se/
Postat av: Josefine

Det ser riktigt vackert ut (:

2011-01-18 @ 11:48:36
URL: http://josefineskriverblogg.blogg.se/
Postat av: Birgitta Blomkvist

som sagt!kommer man hem kl 4 på morgonen,så har man haft kul!var det kul att prata lte svenska,för ni kunde väl inte vara osociala,hela tiden.kul att du också är kulturell,det ger ju en annan dimension till resandet!vilka bilder..du visar..avundsjuk,nää!

kram

2011-01-19 @ 13:22:24
Postat av: Leif

Mr Stanley, var han en "son av New Orleans" eller? Kul att få del av omgivningsmiljön genom dina fina bilder.

2011-01-19 @ 22:56:28
Postat av: birgitta holmberg

Härligt att läsa vad du skriver Maria! Samtidigt också härliga bilder som bjuder in oss i ditt liv och vad du upplever! kram.

2011-02-09 @ 20:11:47
Innan du kommenterar:
- Jag måste godkänna alla kommentarer.
- Onödiga kommentarer publiceras inte.
- Det gör inte heller reklam eller spam.




Vad heter du?
Kom ihåg mig?

Din e-mail

Din blogg eller hemsida

Kommentar

Trackback
RSS 2.0