Can you still feel the butterflies?
Igårkväll gick jag i den vårvarma natten under samma stjärnhimmel som tindrar ovanför dig. Jag insåg att jag inte har tittat på våra bilder eller ens pratat speciellt mycket om dig på veckor. Det betyder inte att jag inte har tänkt på dig. Jag är bortom punkten där jag ville att du skulle veta allt jag känner. Det finns ett ofärdigt brev på mitt skrivbord, adresserat till dig, som du aldrig kommer få ta del av liksom det existerar en miljon känslor oss emellan som jag inte tror att vi nånsin kommer ta oss tiden och kraften att reda ut. Det enda jag vill nu, när jag redan kommit så långt på min väg bort från dig, är att minnas hur svårt det var att låta dig gå och att inte ens Atlanten kan skilja mig från allt jag känner för dig. Kärlek känner inte avstånd och tidsskillnader. Att ge upp allt vi varit och kunde blivit var inte ett beslut jag tog, det är ett beslut jag tar varje dag.
Trackback
