Oh my god, vilken jävla helg. En sak kan man i alla fall säga - det blir aldrig som man tänkt sig. Tom körde ut mig till Panama City's flygplats i fredags förmiddag och jag kom iväg precis som jag skulle vid strax innan elva. Landar några timmar senare i Atlanta och springer, med andan i halsen, för att hinna med min connection flight. Det gör jag med råge. Jag ska bespara mig själv smärtan att återuppleva resten av min fredag men när planet fortfarande inte hade lyft åtta timmar senare var jag nära tårar och/eller mord av valfri Delta Airline personal.

Klockan tolv på natten landade jag äntligen på Newark Airport. Dock hade hela helgens plan om Silverbay gått om intet då Greta och tjejerna hade kört för längesen för att hinna dit i tid. Thank god att Greta har världens finaste värdföräldrar som hämtade upp mig, lät mig bo hos dem och hjälpte mig med allt under hela helgen. Sov gott i Gretas säng och steg i upp i någorlunda tid på lördagmorgon för att bege mig in till the city. Spenderade sedan hela dagen lång vandrandes runt Manhattan. Mina skoskav är nu size Mount Everest. Det var mysigt att ha egentid och bara ta sig från Starbucks till Starbucks och känna in staden. För fan vad häftig den är! Jag är helt förälskad i the Village och skulle kunna spendera exakt hur mycket tid som helst där.

Kom tillbaka till Gretas hus i New Jersey vid halv elva tiden på kvällen och efter ett långt bubbelbad med nya Cosmopolitan sov jag gott i tolv timmar. Lee körde sen ut mig till flygplatsen på söndag eftermiddag och jag såg fram emot att komma hem till NOLA i någorlunda tid. Jag ville bara lägga mig ner och dö när det visade sig att även denna dag innebar förseningar i stil med FÖRALLTID. Mitt plan, som skulle lyft klockan fem, taxade ut halv elva. Jag anlände i Atlanta runt halv två på natten och hade ju givetvis missat min connection flight. Fick försöka få lite sömn liggandes över två stolar (tur att man är kort!) innan jag kunde ta första morgonflyget som gick halv åtta på morgonen. När jag steg innanför dörren här hemma, alldeles vimmelkantig av trötthet, sa Allison bara 'Gå och lägg dig - du behöver absolut inte jobba idag!'

Nu har jag sovit, packat upp, duschat samt räknat ihop att under den här helgen har spenderat skrämmande 31 timmar på flygplatser och i flygplan. Tur att oktober är relativt långt borta för jag är inte speciellt sugen att resa inom den närmaste framtiden. Nu blir det påklädning, sminkning och sushi med Lisa (som äntligen är tillbaka!!), Leni och Tyne. Som jag har saknat mina tjejer!