Igår slutade jag jobba vid halv sex. Jag sprang snabbt upp på rummet, bytte om och tog sen första bästa street car downtown. På vinst och förlust gick jag bort till House of Blues och hoppades att det skulle finnas biljetter kvar till Jimmy Eat Worlds spelning som var två timmar senare. När jag kom dit var det tre personer framför mig i kön och vi stod och pratade musik och kulturella olikheter i en halvtimme innan de allra sista biljetterna släpptes. Ibland ska man ha turen med sig - jag köpte den allra sista biljetten! Folket bakom mig i kön var inte alltför nöjda med händelseförloppet men jag var desto gladare. Jessica, en av personerna jag pratat med i kön, drog med mig för att möta upp hennes vänner och sen gick vi allihopa och drack några öl innan vi trängde oss in för att hoppa och sjunga med till bandet som visade sig vara riktigt bra även live.

Jag vet inte om det är USA eller södern eller New Orleans men jag älskar den spontanitet och öppenhet som finns här. Hemma hade jag för det första nog aldrig gått på en konsert alldeles själv och inte heller hade det varit så enkelt och självklart att börja prata med en completely random människa och inom loppet av tio minuter sitta tillsammans i en bar och prata om relationer och kärlek för att ytterligare tio minuter senare hoppa bredvid varandra i takt till ett rockband ingen av oss hade biljetter till en halvtimme tidigare. Det är så mycket lättare att prata med folk här för människorna är generellt sätt, dels mycket villigare att starta ett samtal, men de saknar också den tankeprocess som är så typisk för svenskar och som går något i stil med; Är detta ok? Vad ska folk tro? Undrar vad som händer om...? Folk här har en rörande fallenhet för att inte överanalysera situationer och människor och det är väldigt befriande att prata med personer bara just för att det är trevligt och intressant för stunden. Sedan jag kom hit har jag samtalat med i alla fall ett fyrtiotal totalt främmande amerikaner. Även om ingen av dem hittills har blivit min bästa vän så har de alla haft en förmåga att få mig att känna mig intressant och samtalen är aldrig tråkiga.

Jessica körde mig hem efter konserten och jag var i säng lagom för att hinna med sex timmars sömn innan det var dags för jobb. Nu har Willa gått till skolan, Henry sover och jag avnjuter några lugna minuter framför datorn tillsammans med musiken från gårdagskvällen.

live right now and just be yourself
it doesn't matter if it's good enough for someone else
it just takes some time, little girl, you're in the middle of the ride
everything, everything will be just fine
everything, everything will be alright