But you'll always be my hero, even though you've lost your mind

Idag är en sån där dag när man dricker vatten exakt hela tiden, tycker extremt synd om sig själv och gnäller 'I'm neeeever drinking again!' gång på gång. Men dagens plågor var lätt värda den kanonkväll som Leni och jag hade igår. Efter att ha spenderat dagen med att kolla in The Real World-huset på Dufossat Street och ätit massa glass på The Creole Creamery började vi dricka vin som övergick till Malibu innan vi drog ut i vimlet på Bourbon Street. Efter öl, shots, dans och de vanliga, men alltid lika skrattframkallande, random mötena med galna främlingar däckade vi hemma hos min vän Murat. Det är fan farligt att känna bartendern på ett av sina favoritställen för man tappar sannerligen kollen på hur mycket man dricker när glasen fylls på helt av sig själva.

Leni och jag kom hem till mig i förmiddags, tog en dusch och somnade sen på sängen i några timmar innan det var dags att göra sig iordning och möta upp Tyne. Så länge som jag har pratat med denna australiensiskan, och så mycket vi har skrattat och planerat - nu är hon äntligen här! Vi visade henne runt downtown och gjorde vårt bästa som tour guides trots vår högst påtagliga bakfylla. Så himla kul med ännu en tjej som passar perfekt i vår lilla grupp.

Nu har jag krypit i pyjamas och ska bara plocka lite i rummet, som alltid ser ut som ett bombnedslag efter helgen, innan jag bäddar ner mig med tvn och Simba som sovsällskap.


Innan du kommenterar:
- Jag måste godkänna alla kommentarer.
- Onödiga kommentarer publiceras inte.
- Det gör inte heller reklam eller spam.




Vad heter du?
Kom ihåg mig?

Din e-mail

Din blogg eller hemsida

Kommentar

Trackback
RSS 2.0