Idag är det första dagen på den första höstmånaden. Jag älskar hösten! Jag älskar mörkret, jag älskar de stickade tröjorna, jag älskar att leva på endast te och honung, jag älskar hur det känns som att allt är möjligt och hur jag alltid lyckas hitta styrkan att göra en nystart och rensa ut de delar av mitt liv som skaver och gör ont.

Sommaren tvåtusentio har varit en sommar av insikter och avslut och de har kommit hand i hand med en del tårar. Det har handlat om att byta ut planer jag trodde var för mig mot drömmar jag måste våga satsa på och det har handlat om att försöka skapa mig en egen väg och bortse från andras åsikter, förväntningar och prioriteringar. Och det har handlat om att börja försöka släppa taget om en människa och kärlek som jag i mitt hjärta trodde alltid skulle vara där.

Men det har också varit en sommar fylld med glädje. Det har varit poolplaskande och vattenkrig med barnen på jobb. Det har varit bilturer, sena nätter och dagar fyllda med skratt på världens bästa ö och det har varit obetalbara stunder i huvudstaden med ena halvan av min fina familj. Det har varit kvällar som spenderats med popcorn, saft och tvn som enda sällskap i min alldeles egna, älskade lägenhet. Det har varit lata dagar med grillning och promenader i stugan och det har varit oräkneliga galna och härliga stunder med världens bästa Caroline.

Nu är det dags att sparka sanden ur gladiatorsandalerna och ta på conversen (okej, jag har använt mina hela sommaren trots värmen...), vira halsduken runt halsen och göra sig redo för höstlöv, äventyr och kärlek.